Snöiga julhälsningar från Skåne

foton:  ©RobertS






-Även här i Stockholm kom det "julsnö" i går och naturen är nu vit och ren. Tyvärr så strejkade min kamera när jag skulle ta några kort -jag måste ladda upp batteriet.

God Jul!

Igår, för 166 år sedan

Henry D Thoreau (1817-1868) är en god förebild för alla som värnar vår natur och miljö. Tidigt såg han ju hur den s.k. moderna tiden skadade miljön genom att enbart pengar, och framgång räknandes och naturen utnyttjades inom alla områden - på gott och ont. Hans bok Walden är en klenod, men även hans Naturdagböcker under åren 1857-1861 är vittnesbörd om hans iakttagelser och kloka slutsatser om hur vi skadade basen för våra liv. Han har fått rätt i nästan allt han han varnade för.
Hans dagboksanteckningar är mycket fina, kloka och klargörande, ALLA borde läsa dem och ta lärdom samtidigt som man får vandra med honom och se det han såg av sin omgivning, grannar, skogen i närheten av hans älskade Walden Pond där han bodde under två år och två månader från 1845.

För exakt 166 år sedan; 1852, så skrev han några fina rader om bland annat upplevelsen av nylagd is på en av de små skogssjöar (tjärnar) som Thoreau ofta besökte.

Dec. 18th Pm to Anursnack- Sedum telephium Garden Orpine or Live-for-ever 
I think this is the plant with a sort of pine apple leaved & sheated bulbs on a rock between Cox's & Heywoods. Saw where a redsqurrel-(tinged grey) had been eating the hips of a sweetbriar-which had apparently grown recently -leaves still fresh & green. Very cold windy day. The crust of the slight snow covered in some woods with the scale (bird shaped) of the birch & their seeds. Lorings Pond beautifully frozen. This the first skating. So polished a surface I mistook many parts of it for water. I was waved or watered with a slight dust nevertheless. Cracked into large squares like the faces of a reflector it was so exquisitly polished that the sky & scudding dun colored clouds -with mother o'pearl tints were refelcted in it as in the calmest water. I slid over it with a little misgiving mistaking the ice before me for water- Still the little ruby crowned birds about.

From re-reading The Women's Room

One thing that makes art different from life is that in art things have a shape; they have beginnings, middles, and endings. Whereas in life, things just drift along. In life, somebody has a cold, and you treat it as insignificant, and suddenly they die. Or they have a heart attack, and you are sodden with grief until they recover to live for thirty petulant years, demanding you wait for them.

------

We celebrate births and weddings; we mourn deaths and divorces; yet what are we celebrating, what mourning? Rituals mark feelings, but feelings and events do not coincide. 
Feelings are large and spread over a life time. 
I will dance the polka with you and stamp my feet with vigour, celebrating every energy I have ever felt.

Heligt vatten

Jag höll fram handen
tog emot vattnet
sa dess namn
Välsignelse
Jag blev omfamnad

Efteråt i kanoten hem
hördes den starka 
vattensymfonin   
som en solosång
Jag satt stilla
och bara log




Brudslöjan kallas vattenfallet som ligger på gränsen mellan Jämtland och Tröndelag. Det har jag besökt många gånger -vattenvägen och alltid fått en känsla av helighet inför naturens egna installationer.  
Oftast har jag hyrt en kanot i Teveldal och paddlat över Sandhalstjerna och kommit fram till denna vackra syn. Fallhöjd 24 meter. 
Och jag har alltid blivit döpt av vattenkaskaderna som kommer (nästan) från himlen. En magisk känsla.

Decemberdag

Den mörka fasta rösten rör sakta vid min hud, smeker värme genom den. Jag lyssnar med hjärtats öron. Vem är det som nuddar min själ och som samtidigt sätter taggtrådsgränser? Jag står ensam vid mitt fönster, låter längtan sakta flöda genom min kropp, ut genom mina öppna händer. Alla dessa år av liv innan jag äntligen vågar erkänna en form av ärlighet. Jag frågar ingenting, ändå vet jag att någon har sin hand om mitt hjärta.  En kort stund av trygghet även om jag vet att det finns en gräns för ett rum som öppnar sig vid ett hav av drunknande fåglar.

Väntan

  Mycket lågmält
  talar vi i natten 
  med varandra

  Aktar oss för att vidröra
  håller dörrar stängda

  Det drar kallt från havet
  i mörkret anar jag stjärnljus

Alone in this Room

I am alone in this room as the world
washes over me.
I sit and wait and wonder.
I have a terrible taste in my mouth
as I sit and wait in this room.
I can no longer see the walls., 
everything has changed into something else.  
I can not joke about this,
I can not explain this as
the world washes over me.
I don't care if you beleive me because
I have lost interest in that too.
I am in a place where I have never been
before.

I am alone in a different place that
does not include other faces,
other human beings.
It is happening to me now
in a space within a space as
I sit and wait alone in this room.


Charles Bukowski
(1920-1994)

Kärleksdikter

När det kommer ett bokpaket från Norge blir jag lite extra glad. Med personlig hälsning från poeten Helge Torvund som har sammanställt en bok med kärleksdikter av olika poeter med titeln 101 dikter om kärlek. 

Och det är just 101 stycken, ingen av hans egna utan det är mer eller mindre kända poeters lyrik. 
Jag saknar ju många fina poeter som ej finns med, men det är så att man måste ha tillstånd av poeter, författare, förlag för att få samla dem så här i en bok. 
Och alla ger inte tillstånd. De har sina avtal och kontrakt.
Dessutom så finns det en lag som säger att upphovsrätten gäller i 70 år efter upphovsmannens död.

Men Torvund har (tyvärr) inte tagit med någon av sina egna kärleksdikter i boken, utan han har valt bland kolleger i Norge och runtom i världen och av svenska poeter har han fått med fina dikter av Lars Lundkvist - som även är en favorit till mig. 
Och alla dikter är på norska dvs nynorsk. 
Det känns spännande att läsa poesi, som jag tidigare läst på svenska eller engelska, på norska - de ligger gott i min mun.

Smakprov: 

FRIERI

Om du legg ein eplekjerne på tunga mi,
er eg din.

Om du legg han i ei sølvskei
eller på eit tyttebærblad, er eg og din.

Stikk han i madrassen eller i navlen min,
i linninga på skjorta mi, i skoen min-

eg er likevel din.
Slik er naturens lov!

Og Saturn og Mira
står alltid på friaren si side

Om han er ærleg og trufast og passe dum,
Og det er eg!


av Lars Lundkvist

Himmel och jord

Den där poeten

som samlar på fåglar

solljus och dofter

målar i ord som berör

Han måste ha vackra ögon

Vilsen

Havets fel eller fåglarnas

Det som var mitt eget

Hade någon annan lagt beslag på

Någon som älskade natten

Lika mycket som dagen

Det finns ingen livboj

Den 22 oktober...

Oct. 22nd   
 To Walden
  Ebby Hubbards oaks now turned a sober & warm red & yellow have a very rich crisped & curled look -escpecially against the green pines - This is when the ripe high colored leaves have begun to curl & wither  -then they have a warm & harmonious tint. First they are ripened by the progress of the year & the character of each appears in distinct colors. Then come the severe frosts & dulling the brilliancy of most - producesa harmony of warm brown -or red & yellow tinges through out the forest. -Something like marbling & painting over it -making one shade run into another. The forest is the more rug-like.

Henry D. Thoreau
from his Journal 1852-1853



Den här dagboksanteckningen från år 1852 skulle kunna vara en anteckning från just idag om naturens årliga cirkel just där jag bor. 
Thoreaus notering är som ett foto, en ögonblicksbild av att hösten nu har satt ned foten och bestämt sig.

Glaskupan

"Jag var jättedålig på att dansa. Jag kunde inte sjunga rent. Jag hade inget balanssinne, och när vi var tvungna gå på smal bom med armarna utsträckta och en bok på huvudet i gymnastiken ramlade jag alltid ner. Jag kunde inte rida eller åka skidor, de två saker jag allra helst ville göra, därför att det kostade för mycket pengar. Jag kunde inte tala tyska eller läsa hebreiska eller skriva kinesiska. Jag visst inte ens en gång var på kartan de flesta av de gamla avlägsna belägna länderna befann sig som FN-representanterna framför mig kom. 

 När jag satt där i FN-byggnadens ljudisolerade hjärta mellan Constantin som kunde spela tennis och simultantolka och den ryska flickan som kunde så många idiom, kände jag mig för första gången i mitt liv, förfärligt otillräcklig. Problemet var att jag hade varit otillräcklig hela tiden, jag hade bara inte tänkt på det.

Det enda jag var bra på var att få stipendier och priser, och den eran höll på att närma sig slutet.

 Jag kände mig som en kapplöpningshäst i en värld utan kapplöpningsbanor eller som en stjärna i collegefotboll som plötsligt konfronterats med Wall Street och en strikt kontorskostym, hans glansdagar hade krympt ihop till en liten guldpokal på spiselhyllan med ingraverat datum, som datum på en gravsten.

 Jag såg mitt liv grena ut sig framför mig som det gröna fikonträdet i novellen."

Ett stycke ur GLASKUPAN av Sylvia Plath (1932-1963) - som blev en modern klassiker när den kom ut och en bok som jag fängslade av och som gav mig en hel del kunskap om hur en svår depression kan yttra sig för den som drabbas. Jag har en känsla av att boken är en sorts självbiografi. Kanske skrev hon för att bli av med mörka tankar och klara av att leva. Hon var ung, gift och hade två små barn och bodde då i London. 

Sylvia Plath kom från Boston, Massachusetts i USA och erhöll ett stipendium för studier i Cambridge, England och det var där hon hon mötte sin blivande man Ted Hughes. 

Glaskupan är den första och enda romanen av Sylvia Plath, utgiven under pseudonymen Victoria Lucas 1963. Boken, som handlar om en ung kvinnas tilltagande psykiska sjukdom, har troligen självbiografiska drag.

Plath begick självmord en månad efter att boken hade publicerats i Storbritannien.

Poeten som brann

Vladimir Majakovskij (Влади́мир Маяко́вский)
1893-1930

Han var en av förgrundsgestalterna inom den nya ryska poesin i revolutionens Ryssland, men som inte ville fastna i de snaror som de ryska makt-havarna hotade med. Majakovskij ville och kunde inte gå i ledband; han ansåg att poesin, skapandet inte skulle vara fast i politiska åsikter. Då stryptes skaparådran. Skapande var en frihetskänsla som absolut inte kunde gå som en hund i band.

Han levde som han lärde och även om han idag ses som en av de gamla stora i Ryssland, så brann han av en inre eld för ett samhälle som skulle och borde vara fritt för alla människor att leva som man ville, -när det gällde det privata livet.

Den svenske författaren Bengt Jangfeldt som även är docent i slaviska språk, har bland annat skrivit en fin bok om Majakovskij: 
"Med livet som insats. Berättelsen om Vladimir Majakovakij och hans krets"

Första gången jag läste boken så kunde jag knappt lägga den ifrån mig. En så otroligt fascinerande bok att jag bara ville ha mera. Jag minns att boken fick mycket fina recensioner i olika tidningar.

Och Majakovskij; en sådan poet! Han skrev som han levde -eller tvärtom.


Hos mig, finns ingen gubbsjuk trånad
och på min själ växer inga gråa hår.
Världen har jag med röstkanonader bedånat
här kommer jag -en vacker ung man på tjugotvå år.

Med klimpar av rim och allitterationer
kokar dom ihop en soppa av kärlek och näktergalar
medan gatan vrider sig i konvulsioner
med avskuren tunga och inte kan tala.

Jag står här och vrålar till kommande sekler: Jag brinner!


-Vladimir Majakovskij

Cohen, Suzanne och jag

Den sången. Orden och melodin som berättade det jag redan visste om. 
Om att våga vara sig själv, våga gå en egen väg. Och jag minns Suzanne, så omedelbar och märkligt vacker. Hon var min första lärare i ryska språket, och hade studerat slaviska språk på universitetet och sedan hade hon kurser i språket i sitt eget hem. Ett bra sätt att tjäna lite extra när man lever på studielån. Själv jobbade jag extra med bokföring och ekonomi för min bostadsförening och hade börjat planera för ett helt nytt ensamliv.
Suzanne klädde sig "second-hand" långt innan det blev populärt och hon älskade Jesenins poesi- precis som jag. Och så hade hon en radda vackra män som uppvaktade henne, dvs de föll som bowlingkäglor. Själv undvek jag dem -sårad i själen som jag då var. Ett bra sätt att sluta grubbla över besvikelse och felval, det var just studier, tyckte jag. 
Det fungerade i alla fall bra för mig.

Suzanne log hemlighetsfullt om sitt liv och såg världen med sina vackra mörka ögon. Hon bjöd gärna på kinesiskt té med syltade apelsinskal i, och hårda små kakor som smakade starkt av kryddor. Och hon köpte rostade mandlar till mig på marknaden i Samarkand, när hon var reseledare dit en vår. Av någon anledning så hittade vi varandra direkt och började umgås som vänner. Vi hade många gemensamma intressen.

Det var Suzanne som köpte dikthäften med Sergei Jesenins poesi till mig när hon en gång besökte hans födelsehem i byn Konstantinovo. Och hon berättade att Jesenin gifte sig med den vackra amerikanska dansösen Isadora Duncan. Men efter några år så lämnade han henne och tog livet av sig. 
Isadoras liv slutade också tragiskt: hon blev strypt av sin långa halsduk under en bilfärd; halsduken hade fastnad i ett av bilens hjul och hon stryptes till döds. 

OCH det var Suzanne som bjöd på Leonard Cohens speciella röst och gav hans nyutkomna bok till mig. Han, sa hon, han är mannen med stort M. Cohen är en mästare. Så läste jag Beautiful Losers och njöt av berättelsen och av Cohens språk och vi var helt överens om att äntligen hade vi hittat poeten med rösten som fängslade. Och han blev en av mina stora favoriter som jag lyssnade på och läste under alla år fram tills att han avled för snart två år sedan. 
Djupt saknad.

Livets vatten

Jag höll fram handen         
tog emot vattnet
sa dess namn
Välsignelse
Jag blev omfamnad

Efteråt i kanoten
hördes den starka
vattensymfonin
som en solosång
Jag satt stilla
och bara njöt










Brudslöjan kallas vattenfallet som som ligger vid gränsen mellan Sverige och Norge, bara några km från Storlien. Fallhöjden är 24 meter. Det är en mäktig upplevelse att komma vattenvägen och se hela fallet duscha bergväggen.
Jag har alltid besökt fallet från norska sidan när jag varit uppe i Storlien. Man kan hyra roddbåt eller kanot i Teveldal. Och kommer man tillräckligt nära så är det en skön dusch från ovan som döper en.  Känns nästan heligt.

Trots att det finns så många stora, mäktiga vattenfall runtom i världen så är det nog Brudslöjan som inbjuder bäst till ett så nära besök. Och det är ett skönt sätt att komma nära naturens egna krafter.

Dagens Dikt

EI GÅVE


Eg feck ei stor gåve medan eg sov:

Eg vakna opp inne i ei lykke
som eg ikkje kunne finne

årsaka til.
Overflod og lykke er hemmelege ord

som ein bare har lov å bruka
etter å ha levd i skjul

i mange år. Dei er blomelaukar i mørkret.
Nett som me.


Helge Torvund

ur TIDSLYS (2018)

Växtkraft

  foto: ©RobertS

Word Pictures From an Oasis

A mood in shades of pastel
A little sadness
Sand colours, blues and pinks, the sunlight
And the colour red -as always
Mixed feelings and memories
Loneliness
Limitless and contourless, flowing
A variation on a theme that entices me

Meditative stillness - who will teach me to understand zen
Who will put a hand on my back and say You are somebody
Who will read Shinkichi Takahashi's words to me
Words that are not just words

No chaos, no yearning, just stillness
A calm I both want and do not want
Dare I lose the ground from under my feet yet again
Can earth quake be cleansing
Must I submit, bleed to death in order to find my zenit
Gradually the cirkle appears to be closing


Inkan (2007)

As In A Mirror

In conversations where we meet, exchange thoughts and allow them
to stay with us after we part We have the magical that begins
when happiness is created And curiosity grows
so that we shine from within We are as in a mirror

During the train journey home I sit with open hands for a long while
I hold the new words They are now part of the story
And I begin to understand the remarkable winged horse
that lifts and carries us humans As long as we choose the light

And the Birdman that both frightens and attracts
always shows the right way He never lets me down
All the doors in my dreams that I want to open
are still locked I search for new keys


( Inkan - 2005)

Moder Jord

Landskapet berättar det som världen innehåller. Landskapet omkring oss är vårt uppslagsverk och ger bilder av förfluten tid, till händelser och av människor.

Att ta en fotvandring i naturen, över fält, genom skogar, utefter stränder och känna dofter, lyssna till naturens röster, är ett sätt att vara i allt levande. 

Vi har alla en skyldighet att vårda och vara rädd om allt som är en del av våra liv och som kommer att vara en del av livet för alla som kommer efter oss. 

Vi måste alla inse att vi är en del av Moder Jord.
---------------------















Foton:  ©RobertS

Livet

är det inte allt detta

alla ljud

igår idag och framåt

glädje och sorg

det som är och det som inte är

Och jag,

är inte jag en del av det

Utan eftertanke

hör jag blodet i mina ådror

och följer dess maning

                                          

 ur Vidderna inom mig

        av Nils Aslak Valkeapää  (1943-2001)

Omläsning

Jag har läst om en gammal favorit: "Strindberg på resa" av Carl Olov Sommar (1995).  En bok som får mig att resa med August Strindberg. En bok fylld av litterära pärlor. 

"Det är den 12 september 1883"  och jag har jag rest med Strindberg och hans hustru Siri, barnen Karin och Greta, tre resp. två år gamla samt barnjungfrun Eva Carlsson. 
Med tåg från Stockholms Central och med Paris som mål. 

Strindberg berättar om sina upplevelser både i brev och i egna noteringar, bland annat kommer en hel del av upplevelserna att påverka hans framtida skrivande. Även barnjungfrun skrev ner sina upplevelser i sin dagbok. Jag kan tänka mig att för henne var denna resa en stor upplevelse. 

Strindberg kommer efter en tid att bosätta sig i den lilla byn Grèz-sur-Loing som ligger c:a 8 mil från Paris, ett ställe som var känd för sin konstnärskoloni. Där bodde då bland annat konstnären Carl Larsson med sin hustru Karin. Strindberg hade fått i uppdrag av Bonniers att skriva om Carl Larsson. 
August Strindberg kom att stanna länge utomlands, han trivdes gott i det lantliga lugnet i Gréz och med den frihet han kände i sällskap med andra skapande människor. Först år 1899 återvände Strindberg till Stockholm och där stannade han resten av sitt liv.

I diktcykeln Sömngångarnätter kan man se hur allt både inspirerade och stimulerade Strindberg. Jag fastnade för en söt och något naiv dikt av den store författaren; den känns som en spontan ögonblicksskildring: 

Soliga bilder från gångna dagen
Draga ögat förbi:
Dèjeunern är redan tagen
Av vår lilla artistkoloni.
Svenskar, yankees, finnar, negresser
Sökte lugnet i Beausèjour,
Lämnat Paris, modeller, excesser,
Slagit sig ned i Grèz vid Nemours.

Spridda grupper i trädgården vandra:
Solen skiner så middagsvarm:
Trumpen sitter nu längre ingen:
Här den vise vill ej bli narr.
Lätt går dansen på gröna marken
Utan frackar och handskar på,
Sommarkläder i ljusa parken -
Fète champètre, idyll av Watteau!

Carl Larsson "Grez-Sur-Loing" .

Livets teater

Vi är spratteldockor       
som styrs
av en scenens
märklige mästare
Alla anpassar sig
mer eller mindre
Snart har vi lärt oss
hur vi ska vara
för att bli godkända
När strålkastaren
strör guld
över våra huvuden
kan vi känna oss
speciella och utvalda






                                                             foto: ©RobertS

Vi diktar våra liv

Berättat har vi alltid
om vårt kosmiska äventyr
Från början vid elden om kvällarna
när det farliga var gömt i mörker

Sedan började vi knacka i sten
och rista i trä om våra resor
till helt nya upplevelser
bland bergen och över haven

Och när papper och penna
låg på bordet framför oss
kunde vi äntligen skapa
de böcker vi länge saknat

Vi diktar våra liv och om jorden
skriver om kärleken och sorgen
Vi skapar nya hav och berg
och vårt eget universum

Heja Norge!

Svenska Akademien har tildelt Dobloug-prisen 
for 2018 til Helge Torvund og Vigdis Hjorth. 

Två fina norska poeter som jag läst och läser med glädje. Båda kan jag rekommendera med varmt hjärta.  Så det här var en fin nyhet att läsa: 

https://www.forfatterforeningen.no/artikkel/dobloug-prisen-til-torvund-og-hjorth

Och så fint att Svenska Akademin hyllar dessa två. Ett mycket bra samarbete över gränsen. Trevligt att läsa efter allt annat tjafs och bråk som utspelats nu  under våren mellan medlemmar i akademin. Jag tycker att man idag borde välja in både yngre och kanske bättre representanter till de aderton. Plocka bort de gamla gubbarna! De lever i fel årtionde och hänger inte med.

Bärnsten

I ett diktat landskap
Hörs ingen röst

Att känna samhörighet
kan betyda tystnad

Bärnsten på fönsterbrädan
Fångad tid som inte finns

Sommarkväll i maj månad

Det är skönt att vandra i skymningen - allt är så vackert och det är något speciellt som känns. Det är inte bara ord. Även om ensamliv känns trist så måste man acceptera att så här är det. Hade gärna tackat ja till ett glas vin på Kvarterskrogen i trevligt sällskap. Men vem? Jag tackade ja en gång, en granne på gården bjöd flott. Vinet var gott, men insåg att just den grannen var helt fel -han visste inte ens vem Tomas Tranströmer var! 

Jag tar ofta en lång motionspromenad i skymningen, när allt som är delar av dagens liv lugnat ner sig. Ikväll kändes det ovanligt tyst och lugnt på min runda.  Men koltrasten sjunger. 
En sitter just nu i ett träd på min gård och en satt i parken och ännu en uppe vid Telefonplan, det kändes som att vandra med musik. Ingen koltrast låter som en annan- de verkar alla ha egna tonsättningar.

Skymning. När solen nyss vandrat nedanför horisonten. Det är som om naturen tar en liten paus. Allt så stilla.

Och den här vackra dikten av Pär Lagerkvist kom i mina tankar. 

Jag läser den, känner orden. Allt känns så speciellt. Vi tänkande, kännande varelser som utvecklats så enormt att vi kan formulera våra tankar i ord, våra känslor i ord, uppfinner och skapar maskiner, flyger runt i rymden och vet så mycket om allt det vi kallar kemi och fysik.... vi alla kan nog känna den starka vemodiga känslan av att allt som är, är bara för en kort stund. Vad är ett liv - som en eldflugas korta flykt (som en klok indian uttryckte sig)


Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, 
över markens hus

Allt är ömhet, allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet människan som lån

Allt är mitt, och allt skall tagas ifrån mig
inom kort skall allting tagas från mig
Träden, molnen, marken där jag går
Jag skall vandra -
ensam, utan spår

Törst

foto: ©RobertS

Vatten sjunger sitt budskap

över mina händer

som stänker glädje

till rosorna

De slokar i hettan

Tyst och stilla

inte ens koltrasten

orkar sjunga

Bara havet spelar

en spröd melodi

Lyssna!

Syrendoftsnätterna är snart förbi

Det skapade Ordet

Den eviga dialogen
som människan fört med en Gud

Den började med en gest
som befallde ljuset
Av jord skapades en man

Sedan kom insikten
att det inte var gott
för den ensamme

Så formades kvinnan
av mannens revben
enligt den gamla boken

Men vi känner inte 
författaren som skrev

Samvetet skulle bli Edens fall
När den förbjudna frukten
gjorde oss lika gudarna

Därute i det stora oändliga svävar 
delar av det som vi alla skapats av

Mellan hägg och syren

Nu är den tid då allting händer, häggen blommar och syrenknopparna slår snart ut. Vårvärmen skapar sommar och Stockholms vatten glittrar av glädje.  Det är upptäcktens tid, den ena vårblomman efter den andra kikar mot solen och jag förstår skomakaren som stängde sin butik mellan just hägg och syren.
Och ute på min gård sjunger koltrasten både dagtid och kvällar.







I Skåne har solen landat i rapsfälten och att sitta tillbakalutad i en stol och njuta av allt är skönt. Lika skönt som att ta en promenad och återupptäcka naturen. Jag får Evert Taubes vackra men underfundiga hyllning till sommaren i mina tankar. Så fint skrivet och den säger ju allt om hur man känner när naturen börjar blomstra. Även om verkligheten visar sig vara hård och maktens människor inte verkar bry sig.

För tyvärr, så är det ju så att krig, politik OCH pengar håller på att förstöra vår jord.

foton:  ©RobertS

Här är den sköna sommaren

Text: Evert Taube

Jag sjöng vid bondens knut
nu är sommaren här
Det är våren som är slut
svara bonden så tvär
Djupt gick tjälen här i nord
och sanna mina ord,
det är krig och politik som har fördärvat vår jord!

Jag sjöng för handelsman
där han stod i butik
Se nu blommar ju din strand
och nu glittrar din vik
Men han svarade burdus
Ja du går i glädjerus,
men se krig och politik drar nöd och sorg till mitt hus

Då gick jag ner till strand
där låg skutan förtöjd
Se goddag på dig sjöman
Hör du fåglarnas fröjd
Gökar gala här i land
under solens höga brand
Men han svarade Jag seglar till ett varmare land.

Jag gick i aftonsång
för att höra Guds ord
När jag står i kyrkans gång
hör jag kyrkherrens ord
Satan följer dina spår
höst och vinter och vår
och han jagar dig om sommaren i blommande snår

Då sprang jag ut på ängen
där mandelblom står
och då ser jag lilla Karin
till brunnen hon går
Och då ropar hon till mig
ja på blommande stig
Se här är den sköna sommaren som jag har lovat dig