Gott Nytt År !

Gott Nytt År !

Jultankar

Jag tänder ljus i mörkret lyssnar på tystnaden. 

Så annorlunda julen är när ens barn är vuxna. Inga skratt, inga nyfikna frågor, ingen doft av nygräddade pepparkakor och inget fnissande när klappar görs i ordning under pappersprassel och doft av en lackstång.
Det händer att jag saknar den tiden. Den gick så fort.

Jag räknar tid och faller genom den. Singlar som ett gulbrunt höstlöv genom ett helt år som snart tar slut. Ett år känns som en rund boll -som jordklotet, och ens liv är mest en plan yta att passera. Det finns närhet och det finns ensamhet. Precis som det finns tomma rum finns det tomrum. Den minsta gemensamma nämnaren är människan. Vi är. Vi finns. För oss själva och för varandra.

                           -Och blir det ingen vit jul så kan man fira den blå.... Foto:  ©RobertS

        God Jul och Gott Nytt år !

En enkel fråga...

Bortom mörkret väntar mörkret.                 
Så är det. Var finns den snö som vi
nästa år skulle sörja över, skulle?
Om vintern inte vill vara vinter
längre, när glaciärerna svämmat över
trots att sista krokusen klonats fram, när
allt som inte... ändå. Liksom, typ.
Och vi stod eller till och med
står där, hand i hand med tiggarn
från Luossa och Prinsessan Spindelväv,
kören från Gagnef sjunger Gläns över
sjö och strand-hits och ingen vill ta
över, vad gör vi då?

Bengt Berg



Den här dikten skickade Bengt Berg till mig vid nyåret 2008. Poeten ställer en enkel fråga; en fråga som i sig gömmer flera frågor. Vad gör vi med vår jord kära vänner. Vad gjorde vi med vintern, med vilotiden. Vad har vi gjort under alla dessa år som gått sedan Rachel Carson skrev Tyst Vår... ( 1962) och vad gör vi med sommaren kamrater?
Vad har vi gjort för att skapa dessa frågor som även våra barn och barnbarn ställer och kommer att fortsätta ställa? Vad gör vi när allt blir en enda lång höst?

Frågan är lika viktig idag - i en tid av så mycket slit och släng, plastpåsar och ryck på axlarna, översvämningar, jord som rasar pga för mycket regn och skogsbränder som uppstår och förstör pga inget regn, flyg och bilavgaser som nu verkligen börjat sätta sina spår jorden runt. Vi människor måste aktivt ta ansvar och då även förändra våra liv.

Vi behöver inte hålla på med alla dessa flygresor till soliga länder. Världen har vi numera i våra liv genom både TV och dator. Man kan njuta av sol och bad sommartid i vår närhet och vi kan och bör, måste !  ta ansvar för den miljö vi vill lämna över till alla dem som kommer efter oss.

Åren går...

Min älskade lärare från realskolan, och gamle granne från uppväxten i Hoverberg, Carl-Göran Ekerwald är då en otrolig man. Så gammal och så ung. Han fyller faktiskt 94 år den 30 december! 
Men Ekerwald är fortfarande en mycket aktiv författare och nu i höst har han kommit ut med en ny bok: 
"Om bildning. Tio dagböckers vittnesbörd",  baserat på  dagboksanteckningar av många olika författare, bland annat Sara Lidman, Leo Tolstoy, Olav Hauge och Vilhelm Ekelund. Ekerwald har ju vigt sitt liv till litteratur, till litteraturhistorien och som vanligt bjuder han in oss läsare att följa med.

Boken utgår från tio författares dagböcker, och i dessa hoppas han finna mer oredigerade och därmed uppriktiga utsnitt ur livet, helst nedskrivna utan baktanke om att de ska publiceras.
På knappt 200 sidor hinner han med lätt och ändå varlig hand avhandla religion, filosofi, kärlek och servera allehanda anekdoter.
( ur recension i ÖP) 

Efter att jag läst recensionen blev jag lässugen-som vanligt- så det blir att köpa boken.  
Det är så intressant att följa Ekerwalds tankar och hans egna reaktioner och åsikter om litteratur. 
Han var den lärare som en gång gav mig extra läslust och nyfikenhet i skolan genom att uppmuntra mig att läsa vissa böcker, vissa författare. 
Den läslusten sitter fortfarande i.