Ibland möts man av överraskningar, som är både positiva och stimulerande. Det gäller att bejaka allt och ta vara på det goda. Ungefär som Tolstoys Ivan Iljitj i berättelsen Ivan Iljitjs död; han som insåg att man sällan ångrar något man har gjort. Det är vad man inte gjort som kan skapa problem.
Och författaren Henry James (1843-1916) gav följande råd i boken Ambassadörerna:
Lev för allt du är värd, det är ett misstag att inte göra det. Det spelar ingen roll vad du egentligen gör, bara du har ditt eget liv. Om du inte har haft det, vad har du då haft?... Det man förlorar, det förlorar man, tro inget annat... det rätta tillfället är varje tillfälle man fortfarande är lycklig nog att ha...Lev!
Jag minns en del fina överraskningar som är mest vardagliga och egentligen inget märkvärdigt- men jag får en varm känsla av glädje när jag minns dem.
Som när tant Tella i Hoverberg överraskade när jag och min dåvarande make hyrde en stuga av henne uppe vid Hoverbergets fot. Tant Tella ville att vi skulle ta en tur upp till en hjortronmyr i närheten av en fäbodvall- där det även skulle vara friluftsgudstjänst en vacker sommarsöndag. Sagt och gjort, vi åkte ut i vildmarken och till fäbodvallen. En kort fin gudstjänst som kändes helt rätt ute i naturen och massor av människor, både bekanta och okända. Det var så trevligt och jag minns hur mina barn sprang runt på upptäcksfärd och nyfiket kikade in i alla gamla trähus.
Sedan for vi till hjortronmyren, som var helt gul! Jag tror aldrig att jag sett så mycket hjortron någon gång. På bara någon timme hade vi plockat flera hinkar av hjortron.
Och när vi kommit hem till Hoverberg igen så överraskade Tant Tella på kvällen med nystekta frasvåfflor och nygjord "mylta". Himmelskt.
En annan fin överraskning bjöds jag på för några år sedan när jag reste upp till Jämtland med tåg; Min gamla skolkamrat Margareta mötte med bil vid tåget och när vi for från Östersund så sa hon hemlighetsfullt: Nu du Inkan ska du få uppleva något du inte väntat dig.
Hon svängde av från vägen i Brunflotrakten och så småningom kom vi till en gård, där det stod parkerat massor av bilar och det kryllade av folk. Jag undrade så vad som var på gång. Då säger Margareta med ett leende: Nu ska vi lyssna på vår älskade lärare Ekerwald, han ska bjuda på kultur här idag.
Vi satte oss nästan längst fram.
På plats träffade jag även några gamla vänner och skolkamrater; som Anna och Lilian, systrar till min tonårskärlek S-E och plötslig kom min gamla klasskamrat Ingrid från Bjärme och kramade om mig. Det kändes som att luften var fylld av glädje. Så roligt att träffa gamla vänner från ungdomen.
Någon tog även ett foto där en bit av mig finns med. Till vänster sitter jag (den mörkhåriga) och bara njuter. Vilken eftermiddag. Vilken härlig upplevelse. Och dagens huvudperson fick en stor varm kram. Det var han värd. Det är han värd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar