Överraskningar och glädje

Ibland möts man av överraskningar, som är både positiva och stimulerande. Det gäller att bejaka allt och ta vara på det goda. Ungefär som Tolstoys Ivan Iljitj i berättelsen Ivan Iljitjs död; han som insåg att man sällan ångrar något man har gjort.  Det är vad man inte gjort som kan skapa problem.

Och författaren Henry James (1843-1916) gav följande råd i boken Ambassadörerna:

Lev för allt du är värd, det är ett misstag att inte göra det. Det spelar ingen roll vad du egentligen gör, bara du har ditt eget liv. Om du inte har haft det, vad har du då haft?... Det man förlorar, det förlorar man, tro inget annat... det rätta tillfället är varje tillfälle man fortfarande är lycklig nog att ha...Lev!

Jag minns en del fina överraskningar som är mest vardagliga och egentligen inget märkvärdigt- men jag får en varm känsla av glädje när jag minns dem.

Som när tant Tella i Hoverberg överraskade när jag och min dåvarande make hyrde en stuga av henne uppe vid Hoverbergets fot. Tant Tella ville att vi skulle ta en tur upp till en hjortronmyr i närheten av en fäbodvall- där det även skulle vara friluftsgudstjänst en vacker sommarsöndag. Sagt och gjort, vi åkte ut i vildmarken och till fäbodvallen. En kort fin gudstjänst som kändes helt rätt ute i naturen och massor av människor, både bekanta och okända. Det var så trevligt och jag minns hur mina barn sprang runt på upptäcksfärd och nyfiket kikade in i alla gamla trähus. 
                                                           

                                                        

Sedan for vi till hjortronmyren, som var helt gul! Jag tror aldrig att jag sett så mycket hjortron någon gång. På bara någon timme hade vi plockat flera hinkar av hjortron. 
Och när vi kommit hem till Hoverberg igen så överraskade Tant Tella på kvällen med nystekta frasvåfflor och nygjord "mylta". Himmelskt.





En annan fin överraskning bjöds jag på för några år sedan när jag reste upp till Jämtland med tåg; Min gamla skolkamrat Margareta mötte med bil vid tåget och när vi for från Östersund så sa hon hemlighetsfullt: Nu du Inkan ska du få uppleva något du inte väntat dig. 
Hon svängde av från vägen i Brunflotrakten och så småningom kom vi till en gård, där det stod parkerat massor av bilar och det kryllade av folk. Jag undrade så vad som var på gång. Då säger Margareta med ett leende: Nu ska vi lyssna på vår älskade lärare Ekerwald, han ska bjuda på kultur här idag. 

Vi satte oss nästan längst fram.

Det var en fantastisk upplevelse och jag kände mig så glad. Och tänk att min favoritlärare från realskolan kom och kramade om mig. Han hade sett att jag kommit och sa att det var en så trevlig överraskning.

På plats träffade jag även några gamla vänner och skolkamrater; som Anna och Lilian, systrar till min tonårskärlek S-E och plötslig kom min gamla klasskamrat Ingrid från Bjärme och kramade om mig. Det kändes som att luften var fylld av glädje. Så roligt att träffa gamla vänner från ungdomen.

                                                      

Någon tog även ett foto där en bit av mig finns med. Till vänster sitter jag  (den mörkhåriga) och bara njuter. Vilken eftermiddag. Vilken härlig upplevelse. Och dagens huvudperson fick en stor varm kram. Det var han värd. Det är han värd.

De mänskliga människornas hem

Övergången från en manlig och en kvinnlig roll till en mänsklig roll innebär en långsamt vidgad livshorisont -samtidigt som man upplever sig stå med tomrum i sin identitet. Befrielseprocessen är i grunden en plågsam process -den är så svår att många inte förstår sig vilja  bli befriade, förmår vilja bli befriade. Inte vilja finna den dolda, djupast mänskliga människan i sig själv, i sin "egen" människa och heller inte i "omgivningens " människa.

Människornas tid på jorden har varit mycket kort- egentligen har vi nyss börjat leva. Vi är faktiskt bara inne i ett slags försöksverksamhet - och denna nu pågående försöksverksamhet har vid utvärderingen visat sig vara i behov av väsentliga grundändringar och viktiga tillägg. Vad gäller framtidens historia ligger det på våra axlar om vi lyckas vända utvecklingen och göra jorden till den mänskliga människornas hem - kommer annars någonting att bli kvar av vår korta jordiska historia?

Birgitta Onsell (1925-2012)
ur Morske män och menlösa mamseller 

LT:s förlag 1978                                          

Tid och tankar

Den franske filosofen Henri Bergson  ansåg att den fysiska tiden bara är kvantitativ och inte lika viktig som den kvalitativa, den subjektiva, psykologiska tiden är. Den tid som även kan kallas "icke-rumsliga" tiden. Bergson ansåg även att minnet inte är konstant utan en subversiv rörelse, ett växelspel mellan människor som hela tiden själva förändras.

En spännande idé - och många författare har anammat detta.

Till exempel Marcel Proust  i "På spaning efter den tid som flytt" och så Virginia Woolf som skickligt använder sig av en teknik som Bergsons tankar om tid. Hon gör det i "Mot fyren" på ett mycket genialt vis, har jag insett efter flera omläsningar av boken.

Virginia Woolf lyckades med att förena olika idéer och hon använder allt i sitt skrivande. Hon satt inte fast i sin tids politik och estetik. Jag beundrar hennes spänstiga stil och förmågan att gestalta en människas personlighet även när hon experimenterar med sitt sätt skrivande. 

Tänk bara på romanen "The Waves"; där är det sex röster som berättar. Men kanske är det en enda person som agerar... så att allt egentligen är sju versioner av samma händelse.

Det jag beundrar hos Virginia Woolf är hennes förmåga att röra sig i olika miljöer, hur hon även kastade sig in i politiska diskussioner, utan att bry sig om dem som ansåg sig ha de rätta kunskaperna. Det berörde henne inte och hon glömde aldrig sitt konstnärskap och värnade om sin begåvning, trots att hon så ofta drabbades av psykiska sammanbrott. Hon var lika stark som hon var skör.
Och hon var en stor berättare av idéer och absolut ingen teoretiker. Hon följde ofta en känsla, en reaktion och var inte rädd för att flyga iväg i tankarna.
Det var som om hon visste att en dag skulle hon ändå ha rätt.

Poetisk lek med grammatiken

Presensbarn

Nej, skriv presens, mitt barn
Låt inte futurum härja ditt presens.
Ingenting är ditt, visserligen,
men du lever i presens,
när du skriver din dikt,
då du äter ditt bröd
i ditt anletes svett,
mitt presensbarn.

Låt om möjligt imperfektum vara imperfektum:
Det som är borta.
Låt bara drömmarna i skimrande bilder
eller marans dunkla gestalter
ge dig det Då i ditt Nu,
som du kan bära,
Det räcker nu, mitt presensbarn.

Grubbla inte sönder dig på pluskvamperfektum:
Det hade skett.
Så skedde även detta
som en följd,
som de kloka alltid säger.
Eller: Därför skedde detta.
Orsakssökandets förbannelseäpplen!
Jag vet, att Evas äpple hette orsak
och att Adam bet en bitter bit konsekvens i äpplet.
Tror du inte det, mitt presensbarn?

Konditionalt presens är hederligt:
Om du far från Borgholm
så far jag från Mörbylånga,
och så möts vi då i Färjestaden.

Men konditionalt imperfektum är ohederligt:
Om han inte var född,
så hade han inte fört olyckan in i mitt liv.
Vad är detta för tal?
Att förnedra så sig själv!

Detta är presens:
Det har skett ett nyligen timat perfektum.
Nu sker det i mig,
att jag väljer eller inte väljer.
Mitt futurum stiger allt närmare i presens:
Jag reser i morgon, eller
jag reser inte i morgon.

Detta är din presenslinje,
mitt presensbarn,
som ändå vill planera,
som om det inte vore fåfängt att planera
utan att även vara beredd att möta de händelser,
som ingen planerar.

Anna Rydstedt (1928-1994)   ur diktsamlingen Ett Ansikte


Och tänka sig: Anna Rydstedt hade en gång varit lärare och hade även jobbat med min gamla teaterförening Cirkelteatern.  Så där finns en liten länk... Synd att jag aldrig fick möjlighet att jobba med henne under de år jag var aktiv inom Cirkelteatern. Men då hade hon slutat som lärare.

Det heliga

Jag bad honom om 

att sitta stilla hos mig

och tala om Gud

Berätta om de heliga orden

som vilar i pilträden

Tala hjärta till hjärta

så att dagen skulle bli lång

längre än mina svarta nätter

Men han sa ingenting

han blundade som om

hans ögon bländats

Och jag kunde inte annat än

att dricka hans vackra ansikte

Men allt jag ville

var att känna

hans mun mot min