En mytologisk poet

Det finns böcker... och böcker. Och författare och poeter. 
Några poeter är så speciella att de känns nästan overkliga, 

påhittade, som om de är komna ur en annan värld. 

Och ändå skriver de poesi som känns både självklar och enkel 

men samtidigt så främmande, så annorlunda. 

En sådan poet är portugisen Fernando Pessoa (1888-1935)

Pessoas poesi gör mig nyfiken. Han skapade sig flera identiteter och skrev poesi som 
är både vardagsnära och ibland så fjärran. 
Han skrev under flera namn: Alberto Caeiro, Alvaro de Campos, Ricardo Reis och han 
tillhör än idag de mest lästa och älskade poeterna i Portugal. 


Du mystiker, du ser en innebörd i allting.
För dig har allting en innebörd.
Det finns något förborgat i allt du ser.
Det som du ser ser du alltid så att du kan se någonting annat.

Men tack vare att jag har ögon enbart för att se med
ser jag för min del en frånvaro av innebörd i allting:
Jag ser den och känner mig nöjd, ty att vara något är att inte betyda något.

Att vara något är inte att låta sig tolkas.

Ingen människa är en ö

No Man is an Island, sa författaren José Saramago. Troligen inspirerad av John Donne.
Men i varje människa finns en tystnad vars innehåll är okänt för den som bär på den. Denna tystnad styr människans handlingar tillsammans med det medvetna jaget, vilket kan få dem att se motsägelsefulla ut.

Motsägelsefull är även portugisen José Saramago som erhöll Nobelpriset i litteratur år 1998, just för att han skrev om det motsägelsefulla i människan och att den verklighet vi lever i kan upplevas som mycket motsägelsefull.  Det han skriver kan kännas svårläst, en dialog kan plötsligt upplevas som en monolog, hans stil är så speciell att den emellanåt känns både tråkig och långsam. 
Det gäller att ha tålamod. Något jag själv önskar jag hade mer av...

"The possibility of the impossible, dreams and illusions, are the subject of my novels" säger Saramago:

"In one sense it could even be said that, letter-by-letter, word-by-word, page-by-page, book efter book, I have been successively implanting in the man I was the characters I created. I believe that without them I wouldn't be the person I am today; without them maybe my life wouldn't have succeeded in becoming more than an inexact sketch, a promise that like so many others remained only a promise, the existence of someone who maybe might have been but in the end could not manage to be." ( från Nobelföreläsningen 1998)

Men det var alltså engelsmannen John Donne (1572-1631) som var både präst och poet som skrev orden som blev så klassiska: 
"Ingen människa är en ö" ; "Alla är en del av någonting och varje gång en ny människa föds blir jag starkare för jag är en del av mänskligheten... varje människas död förminskar mig, ty jag är innesluten i mänskligheten; och sänd för den skull aldrig bud och fråga för vem klockan klämtar; den klämtar för dig".

Och en annan Nobelpristagare ( 1954) Ernest Hemingway (1899-1961) fascinerades av denna text och satte slutet som namn på en av sina succéromaner: Klockan klämtar för dig. Den romanen filmades med bl a Ingrid Bergman och Gary Cooper.

Så ser man hur den ene författaren inspirerar den andre och skapar nytt ur något som från början är en över fyrahundra år gammal text, troligen en predikan som John Donne skrev. Han blev berömd för sina litterära predikningar och gravtal.

Litteraturen ger liv.

Stockholm i mitt hjärta

Vår huvudstad. Min stad. Här har jag bott nästan hela mitt liv. Här känner jag mig hemma. Här har jag Skolkamrater, Arbetskollegor, Teatervänner. Jag bor i en underbar förort med goda grannar som finns där om man vill prata eller vill ha lite sällskap. Här finns så mycket värme och närhet. Det känns tryggt.

Så plötsligt händer det hemska- en galning kapar en lastbil och börjar en vansinnesfärd, dödar många och skadar ännu fler. Han skadar även alla oss andra. Och vi kan inte skydda oss från sådana saker som plötsligt bara händer.

Men oj vilken reaktion från stockholmarna; polisen är snabbt på plats och börjar sitt svåra jobb, ambulanspersonal likaså och medmänniskor öppnar sina hem för dem som inte tar sig till sina hem eftersom all kollektivtrafik stoppades under flera timmar. Jag blev alldeles varm av glädje. 

Det stavas KÄRLEK och det handlar om medmänsklighet och omtänksamhet.
Jag känner mig både stolt, glad och varm av de kärlekshandlingar som visades inne i city.
Vår polis är fantastisk som visade både omtanke och pondus mitt i katastrofen.