En favorit

Visst är detta ett vackert foto över Walden Pond, den lilla skogssjön som ligger vid staden Concord, nordväst om Boston i Massachussetts, USA. En sjö som idag vårdas och skyddas och som är ett älskat utflyktsmål för Bostonborna. 

Det var här som Henry David Thoreau bodde i en liten stuga i drygt två år på 1840-talet. Och det var här som han skrev första utkastet till sin bok Walden, or Life in the Woods, (1854) - som idag tillhör klassikerna.  

Det tog sedan nästan nio år av omskrivningar och revideringar av manuskriptet innan Thoreau lämnade sitt bokmanus till förläggaren Ticknor & Fields i Boston.
Och en amerikansk klassiker såg dagens ljus.

Jag har flera upplagor av boken -den bästa och som helt följer den amerikanska upplagan är översatt av Peter Handberg, kom ut  2006. Den står på hedersplats i min bokhylla tillsammans med två stenar från sjön; som Lars tog som minne till mig när han bodde några år i Boston. 

En del dagar...

Den blå grinden i Vinterviken
 designad av norske konstnären Åge Ørsland

Sommaren håller sitt grepp om Stockholm och jag bara njuter av att kunna vandra omkring och ta vara på allt det vackra som finns. Mina favoritrundor är att gå runt Södermalm eller att vandra ner till Vinterviken och njuta av allt det gröna samt alla blomsterodlingar.

Idag blev det en skön tur ner till Vinterviken och Mälaren. Jag tog en kopp kaffe på trädgårdscaféet och bara njöt av lugnet trots att där numera oftast är fullt av folk som liksom jag trivs med att strosa runt. Ett bra sätt att få lite motion.

Och idag var tydligen rätt dag- för plötsligt så stannar två personer vid mitt bord och ropar: Hej! Så kul att se dig här! Det var så länge sedan sist! 

Två vänner från min gamla teatergrupp står där och skiner som solen. Himmel så kul. Det blev några timmars prat om både livet idag och så givetvis om våra gemensamma teaterminnen. Vi saknar alla den tiden då sommaren betydde teaterjobb och härlig gemenskap ute på Marholmen, söder om Norrtälje. Åren har runnit iväg så fort, och vi alla har lämnat ungdomsåren bakom oss. Men minnena finns kvar. De kommer alltid att finnas kvar.

Teatersomrarna är nog bland de bästa åren i mitt liv- fyllda av skapande, varm gemenskap och glädje över resultatet.

Våga göra lite uppror

En tanke som behövs, när så många slickar överheten och vänder kappan efter vinden. När så många bara håller med i vad som sägs av någon "kändis" utan att ifrågasätta. När många är så rädda för konflikten- den som kan både såra -men, även lyfta fram sanningar.

När vi söker meningen med livet så arbetar vår kreativitet. I vårt möte med världen omkring oss uppstår behov av att skapa, ge existens till något. Det handlar om att bejaka fantasin och ur den plocka fram det som kan vara viktiga delar av personligheten.

Att älta gamla besvikelser skapar inget av värde. Det är slöseri med både tid och energi. Det är tragiskt att det finns människor som inte klarar av att leva "just nu" utan som måste dra fram gamla saker och samtidigt påpeka sin egen förträfflighet, även om de tidigare fått erkännande för den. Men de vill ha mera, vill om och om igen få bekräftelse på det de gjort för länge sedan. I stället för att se sin egen roll och sina egna tillkortakommanden i sina liv, så väljer de att utse andra till syndabockar och tar till vad som helst för att få det att låta så. Det finns utbildat folk som man kan få hjälp av- om man vill. Och vågar. Men vissa är rädda för sanningar om sig själv. Eftersom de vill framstå som perfekta. Det är tragiskt- eftersom de missar att leva fullt ut i nuet, ta vara på det goda som trots allt finns.

Att skapa sitt liv är att försöka hitta den inre sanning som finns hos var och en av oss. Hur mycket får det kosta? Kanhända är det bara så att ens liv måste förändras så att en del människor försvinner och man möter nya. Det handlar om att inte vara rädd. Det handlar om att våga. 

Den alienation en del känner av och som lägger sig över för själen som ett tungt täcke, den förtvivlan vi kan känna, som hotar att sätta krokben  för oss -borde vi se som ett tecken på liv. Allt är en uppmaning till oss att ta ett stadigt tag om den förmåga vi har att gå vidare - trots kaos.

Midsommarkransen, en ljuvlig oas i Stockholm

Sommartid är min gård ett ljuvligt ställe- med sköna sittplatser och härliga lekplatser för barnen. 
Idag är våra kvarter ett mycket eftersökt bostadsområde och vi som bott här länge, som jag, kan känna oss som miljonärer. Låga hyror, stabil förening med god ekonomi och mycket högt värde på bostadsrätterna. Man är i princip miljonär om man äger en bostad här.

Min förening, Tellusborg, består av tre kvarter i vackra Midsommarkransen, som är ett mycket åtråvärt bostadsområde idag. 

Här bor en hel del kulturarbetare; skådespelare, konstnärer, författare, poeter, och jag förstår att de vill bo i ett så stimulerande bostadsområde. 
Vackra gamla hus, många affärer, konditorier, små krogar och restauranger etc och vi har även en av Stockholms äldsta biografer i vår förening "Tellus Bio"

Och det är så lätt att ta T-banan in till t ex Söder eller till City. 

Men många av de som skaffade lägenhet samtidigt som jag,  har under de senaste åren sålt och flyttad, tyvärr; Men jag kan förstå att många vill satsa på eget hus någonstans runt Stockholm. Och genom att sälja så får de möjlighet.