onsdag, december 31, 2014

Sista dagen i år!

Så fort året gick. Jag hann liksom aldrig med -känns det som. 
När jag var barn var årstiderna hur långa som helst. Vintertid bodde jag i skidspåren eller i slalombacken. Sommartid bodde jag vid sjön och bara badade. Åt jordgubbar och kliade myggbett. 
Och allt var hur enkelt som helst. 
Även skolan -jag älskade skolan och mina lärare. Och jag hade världens bästa lärare.
I realskolan var det min granne, som även var författare, Carl-Göran Ekerwald, som var favoriten och igår, den 30 december, fyllde han hela 91 år!



Jag har svårt att tro att han är så gammal. Ett långt och produktivt liv, fyllt av böcker, föreläsningar och artiklar. Ekerwald har verkligen delat med sig av både kunskaper och åsikter. Och när jag läser någon av hans böcker så kan jag inombords höra hans röst, hans förtjusta skratt när han tyckte sig ha hittade något alldeles extra i sin läsning och promt ville dela med sig. Vi elever bara njöt.
Och under årens lopp, vid olika tillställningar, har Ekerwald alltid känt igen mig, frågat nyfiket hur jag och min syster har det, och påmint om de fina åren på realskolan. Vi har en hel del gemensamt. Åren då han både präglade och formade en bit av mitt liv genom att alltid tipsa om böcker jag skulle läsa och gärna berättade om sina egna läsupplevelser. Och det var Ekerwald som satte Thoreau's Walden i mina händer och uppmanade "Läs!" Och än idag är det Thoreau som är en sorts trygg botten att stå på. Allt detta med att vi är en del av naturen och hur viktigt det är att vara samspelta.

Det känns så fint att denne man blev så viktig för mig i min ungdom, och att han var så mån om att man skulle ta del av tankar i litteraturen.  Men vi skulle också tänka själva, tänka kritiskt och ifrågasätta. Det var han mån om att påpeka. Vi skulle inte bara sluka böcker - vi skulle smaka och känna efter om de var god föda för själen.

Så idag höjer jag en skål för Ekerwald och för ett Gott Nytt År 2015!

torsdag, december 18, 2014

Rödan Guld


Irrbloss, spelepipor,                                                         
fågelröster och gäckande skratt.
Villande skogsdjup, gråberg som sluter sig.   
Ropen och hammarslagen
som tystnar en dag.
Sjungande löv och dansande hindar.
Näktergals sång.
Förklädnader, hamnar som skyddar och döljer.
Källornas porlande, bäckarnas gång.
Flyende konung.
Barn som går vill - syskon två,
hand i hand.
Äter mull, dricker vann.
Kvinnan med fågelfötter - borta när sol går upp.
Och den hägrande ön och den grönskande ängen
i brunnens djup.
Ting som talar.
Eko som ropar och svarar
och ropar i berg och dal.
Baklängeslandet där fiskarna kvittrar.
Vallareman med dansande kor.
Huldra och näck. Prins Hatt under jord.

Än i dag glimmar skatten
och lockar i källans djup
- Rödan Guld



 Kaj (Karin) Beckman 
1913-2002

onsdag, december 03, 2014

Fotoutställning 3



Även hösten bjuder på upplevelser genom kameralinsen.
          foton:  ©RobertS.

tisdag, november 25, 2014

Sylvia sa:


-För mig är nuet evigt och det eviga växlar ständigt, flyter, smälter. Denna sekund är liv. Och när den har passerat är den död. Men man kan inte börja om från början med varje ny sekund. Man måste gå efter det som är dött. Det är som kvicksand, chanslöst från start. En historia, en bild kan förnya en upplevelse lite grann, men inte tillräckligt, inte tillräckligt. Ingenting är verkligt förutom nuet och redan känner jag hur århundradenas tyngd kväver mig. En flicka för hundra år sedan levde en gång som jag. Och hon är död. Jag är nuet, men jag vet att även jag kommer att passera. Det starka ögonblicket, det svidande skenet, kommer och är förbi, oavbruten kvicksand. Och jag vill inte dö.


Dagboksanteckning juli 1950
Sylvia Plath
(1932-1963)    

söndag, november 16, 2014

Inspiration...


Min syster vid havet, e-noor, läste Helge Torvunds dikt Dronninga stig ut och blev inspirerad. Det var året 2006 och resultatet blev följande underbara akvareller:





Publicerar dikt och bilder återigen på min blogg, eftersom jag tycker så mycket om dem. Och det är fascinerande hur mycket inspiration kan betyda. Det ena ger det andra. Det ena skapar det andra.
Jag skickade dessa bilder till poeten Helge Torvund, han blev mycket förtjust i bilderna och hade använt en som skärmsläckare. Jag tror det var skatorna han valde. De är ju helt fångade på kornet. 

Tack igen e-noor för fantastiska bilder. Jag hade sparat dem, och jag kände att de bara måste finnas med. Jag lovar att inte radera denna blogg!


Dronninga stig ut


Dronninga stig ut


Morgonen er mørk frost og ein låg rød flamme i aust
Ingen andre pustarar og glatt skinande nedoverbakke
Kor langt har ein bore sitt hjarte for å enda opp i eit felt
der alt søv roleg med sverdet blankt og kaldt ved sida

Dronninga stig ut frå trea oppe i skogkanten
Dei fem skjorene hennar seg opp og ho tek eit mjukt hopp fram
Eit veldig fartøy seglar over oss som eit signal
Denne kulda er ei kappe av natt og svik

Flammen stig og fargar himmelen umenneskeleg lys
Fingrar av dag føler seg nølande fram over frostvegane
Har du eit spørsmål å verna om bør du koma deg i hus
Det er ei svarlaus verd som okkuperer alle områda kring føtene



Helge Torvund 
ur diktsamlingen Alt er høy (2007)



torsdag, november 06, 2014

Åren då allting hände


Jag satt i natten och skrev om hur det var
under åren då allting hände
med studentuppror i Paris och i Stockholm
När vi protesterade, demonstrerade och sjöng
We shall Overcome 

Tänk alla stearinljus vi tände för att hålla
nätterna ljusa och mardrömmar borta
Och vi pratade om vad kvinnorna gjorde i Paris
året 1871 då de som svalt och arbetade hårt
ändå tvingades att prostituera sig för att överleva

Vi bar röda banderoller och sjöng våra protester
gömde desertörer, som vägrade fortsätta kriga, 
Vi bannade USA:s krig i Vietnam och 
poeten Göran Sonnevi demonstrerade med oss 
skrev sedan dikter om fred i tunnelbanan

Vi hade hemliga möten i Gamla Stan 
nätterna var mjuka som sammet 
och alla var vi för evigt unga
Vi drömde vår framtid i stearinljuslågor
medan vi läste Jean Paul Sartre och Susanne Osten

Vi älskade till Procul Harum lika länge 
som det billiga rödvinet räckte 
och undrade om vår syster
Simone de Beauvoir njöt som vi eller hade hon
helt lyckats befria sig från köttets lustar

Sedan diskuterade vi allt som påstods 
i Hite-rapporten om kvinnors sexualitet 
medan våra bröder generat tystnade
och vi formade devisen:
Gråt inte -Kämpa
Framtiden är vår
Älska när du vill och får

För oss fanns en sanning i alla märkliga rader
som gömdes i A Whiter Shade of Pale
Någon tappade bort sitt liv mitt ibland oss
medan vi skamset blundade och fann ett nytt

Dessa år då jag grubblade i tysthet 
och längtade som Bob Dylan 
- Vad borde jag egentligen göra
för att hinna med att leva?



Inkan©



söndag, oktober 26, 2014

Tiden är kort


På morgonen känner jag ensamhet
så jag låter naturen få prata
Jag har ej bråttom
även om jag är otålig
men Thoreau lärde mig
skriv som om din tid är kort
våren varar inte för evigt

Men jag vill se det möjliga
utan att ha bråttom
jag vill se rävarna
 dansa ute på ängen
höra lavskrikans klagan
över att tiden går så fort



Inkan© 


torsdag, september 25, 2014

Glöm aldrig Victor Jara


Minns Victor Jara som sjöng om
Amanda som älskade Manuel
hon som sprang ut i regnet
för en liten skymt av honom

Där har du kärleken

Victor Jara som älskade sitt land
sina medmänniskor
och drömde om
ett rättvisare samhälle

Där har du kärleken

De onda fångade honom
bröt sönder hans händer
så att han ej skulle kunna 
spela på sin gitarr

De plågade honom in i döden

Dessa maktmänniskor som inte
förstår att demokrati är att
jobba tillsammans och
att lyssna på de andra

Glöm aldrig Victor Jara     
                                                               
                                                                Victor Jara 1932-1973

Fotoutställning 2



Oväder på gång i Skåne och sedan en skön regnbåge samt Stoby kyrka.
Foton: ©RobertS

Fotoutställning 1



Dessa underbara naturfoton har Robert S tagit.    Foto:  ©RobertS

tisdag, september 23, 2014

Nystart



 Foto: 
 ©RobertS

Efter en hel del tänkande så tog jag och rensade min gamla blogg - den kändes så spretig att jag nästan gick vilse bland  allt.
Men nu så spirar den igen och det blir prosa och poesi, både eget och andras.

torsdag, april 17, 2014

Hundra år av ensamhet


Så kom nyheten om att en av mina favoritförfattare har lämnat jordelivet, Gabriel Garcia Marquez, som fick Nobelpriset 1982. 
Han blev 87 år gammal. 


Jag läste Marquez'  "Hundra år av ensamhet" redan 1980, genom att jag då fick låna boken av en god vän, Håkan Lindquist, som sa: "efter att du läst boken kommer du att vara förändrad- något händer inombords..." 

Och något hände - så nu har jag nog alla Marquez böcker som finns på svenska. En fascinerande berättare vars språk är både realistiskt och mästerligt. Och med en frodig berättarglädje som får även det mest otroliga att verka helt riktigt. Allt har hänt...

Håkan och jag jobbade som fritidsledare inom dåvarande Stockholms fritidsförvaltning och vi både läste böcker och vi båda skrev lite. En av de mest stimulerande arbetskamrater jag har haft.

Håkan Lindquist kom så småningom att debutera som författare och har skrivit mycket samt även översatt en hel del. Och själv har jag kvar några testtexter från de unga åren, som han skickat. Han ville att jag skulle läsa och gärna påpeka, om något kändes fel. Tror aldrig att jag behövde. Han var en blivande författare -det kände jag. Han var så speciell -och en så god kamrat. 

Livet skriver.

lördag, februari 22, 2014

Den vackraste kärleksdikten


A Red, Red Rose


O my Luve is like a red, red rose
   That’s newly sprung in June;
O my Luve is like the melody
   That’s sweetly played in tune.

So fair art thou, my bonnie lass,
   So deep in luve am I;
And I will luve thee still, my dear,
   Till a’ the seas gang dry.

Till a’ the seas gang dry, my dear,
   And the rocks melt wi’ the sun;
I will love thee still, my dear,
   While the sands o’ life shall run.

And fare thee weel, my only luve!
   And fare thee weel awhile!
And I will come again, my luve,
   Though it were ten thousand mile.




 Robert Burns 1759–1796

torsdag, januari 02, 2014

90 år ung!


Åren går fort. Min älskade lärare från realskolan,
författaren Carl Göran Ekerwald fyllde 90 år den 30 december!
 http://op.se/kulturnoje/kulturartiklar/1.6650512-en-standigt-nyfiken-yngling-fyller-jamnt 

90 år.... det känns som om tiden gjort en kullerbytta- som om det är felskrivet, men det är det inte. Med värme minns jag åren i skolan med honom som lärare och alla år vi bodde grannar i Hoverberg. Och plötsligt är han en gammal man. 

Jag kan bara säga TACK Carl-Göran för alla underbara minnen du gav oss elever av både historia, litteratur och av att se på livet med lite humor. Han var den bästa lärare jag har haft. Och det är jag övertygad om att alla mina skolkamrater instämmer i. Vi som fick det bästa av honom under de år han var verksam som lärare och folkbildare.

Uppdatering: Karl-Göran Ekerwald blev änkeman år 2009 och det måste ha varit tungt efter ett långt liv tillsammans med sin hustru. De reste och upplevde mycket tillsammans. Hon var också lärare och de fick fyra barn tillsammans. 
Men så mötte han åter kärleken i författarinnan Sigrid Kahle och de bosatte sig i Uppsala. 
Jag träffade dem båda en oförglömlig eftermiddag på en kulturdag uppe i Jämtland som min gamla skolkamrat Maggie överraskade mig med. 
Och där var Carl-Göran helt outstanding och bjöd på sin berättarkonst så att publiken satt andlöst tysta. Och han var så glad när han såg att jag var bland publiken och gav mig en bamsekram, frågade efter min syster och hur vi hade det. Han var så stolt över att min syster hade doktorerat i historia - ett av hans egna favoritområden, -han undervisade bland annat i historia.

Idag kom då en ny sorglig nyhet: Sigrid Kahle har avlidit. Carl-Göran är åter ensam.
Mina tankar går till honom. Sigrid Kahle måste ha varit en spännande kvinna att leva med- hon med sin bakgrund som dotter till en professor vid Uppsala Universitet. Hon har berättat om det och om sitt liv som diplomathustru och hon hade haft ett spännande liv, även innan hon mötte Carl-Göran. Hennes memoarer "Jag valde mitt liv" som kom 2003 - är en intressant läsning.