En stor poet har lagt ner pennan

Byvägen

När jag gick nerför byvägen

var vinden som drog genom häcken

en gamlings visslande tal. och jag visste

jag befann mig i glömskan efter borttappade ord.

De hade flugit dit från taksparrar och vägkorsningar,

från skydd hos gavelnockar och uppställda kärror.

Jag såg dem strömma ut ur björkvita strupar

och fladdra ovanför sängstolpar av järn

tills själen kunde lämna kroppen.

Så en dag, nästan som en främlings andedräkt,

steg de i olika moln på sommarhimlen

och slog sig ner på stenarnas tungspenar

och i hagtornets mjuka lungor.

Då visste jag varför byvägen ända

från begynnelsen viskade till mig, viskade också nu

i en skälvning av droppande spindelväv

och blodspott från hagtornsbär och nypon

Seamus Heaney (1939-2013)

tolkad av Roy Isaksson

ur samlingsvolymen På väg (1995)

En poet har tystnad. En av Irlands stora poeter. Seamus Heaney.  Som jag först kom i kontakt med i mitten av 1980-talet då jag läste den första diktboken på svenska som heter Fältarbete och där just denna dikt finns med. 
En poet jag känner igen mig i som människa; att ha rötter i en bondby i Nordirland, som mer och mer försvinner och som avspeglas i hans poesi med barndomsminnen av natur och människor. Det skulle lika gärna vara poesi om min gamla hembygd...

Kossornas lov

Koord

En ko gör ingen sommar

Det är bara gräset som påstår

Kan kor simma? Har kor tro?

Lärkan har övertro, spinner

Sin ljusa silkessträng

Mellan molnen och maskrostuvan

Vad har en lärka som inte en ko har?

Vingar kanske. Och näbb.

Men vem har någonsin skummat grädde från lärkmjölk?

Vem far och flyger när löven faller och virvlar?

Är det kon, eller är det lärkan?

En ko gör ingen sommar, nej, men vintern

Vintern vit som mjölk

– vem håller den vid liv?

 Kor kan

Kan kor?

Frågar inte om lov,

kastar rumpan mot himlen,

låter glädja brusa baklänges

genom kroppen

Kor kan!

Varmt tack till gode poeten Bengt Berg, värmlänning så klart....som skickade dessa dikter att publicera, när jag nyligen frågade om någon dikt att få publicera på min blogg. Jag minns min första blogg då han spontant skickade mig en underbar dikt om skator.

Synd att jag raderade den bloggen...
Men jag har nog dikten kvar i någon låda. Ska leta fram den.

Dessa "ko-dikter" ska ingå i Bengts nya diktbok som kommer ut i slutet av september. Bengt Berg ingår i gruppen svenska poetfavoriter hos mig, ända sedan jag i min ungdom träffade honom för första gången på en poesitillställning i ABF-huset här i Stockholm, där även Tomas Tranströmer deltog.

Bengt lyckades då sälja tidskriften Rallarros till mig. En tidskrift som tyvärr inte längre finns. Jag saknar den. Men kulturtidskrifter har det svårt i dessa veckotidnings- och skvallerpresstider. suck.

OCH det finns ett hopp om att kanske, kanske, blir det en värmländsk poesikväll i höst igen på S:t Pauls Bok- & Pappershandel  vid Mariatorget. Det ser jag fram emot. Det är så intimt och mysigt att sitta där och få ta del av poesi. Ett riktigt kulturställe!

Among the Isles of Shoals

In a series of papers published not many years ago, Herman Melville made the world acquainted with the "Encantadas", or Enchanted Islands, which he descripes as lying directly under the equator, off the coast of South America, and of which he says: "It is to be doupted whether any spot of earth can, in desolateness, furnish a parallel to this group." 
But their dark volcanic crags and melancholy beaches can hardly seem more desolate than do the low bleached rocks of the Isles of Shoals to eyes that behold them for the first time.
Very sad they look, stern, bleak, and unpromising, yet are they enchanted islands in a better sense of the word than are the great Gallipagos of which Mr. Melville discourses so delightfully.
There is a strange charm about them, an indescribable influence in their atmosphere, hardly to be explained, but universally acknowledged.
People forget the hurry and worry and fret of life after living there awhile, and, to an imaginative mind, all things become dreamy as they were to the lotus-eater, to whom

"The gushing of the wave

Far, far away did seem to mourn and rave

On Alien shores."

Celia Thaxter  (1835-1894)
början på boken  "Among the Isles of Shoals", 1873


The Isles of Shoals are a group of small islands and tidal ledges situated approximately 6 miles (10 km) off the east coast of the United States, straddling the border of the states of  New Hampshire and  Maine. (Wikipedia)

Jag fick denna bok från en vän i USA, läste och blev både förtjust och nyfiken på författarinnan Celia Thaxter, född Laighton Hon skrev både prosa och poesi och gav ut flera böcker. Samt odlade blommor ute på en liten, ganska isolerad ö utanför staterna New Hampshire och Maines kustlinje. Hon var uppväxt där eftersom hennes far, Thomas Laighton  var fyrvaktare på den lilla ön White Island som ingår i ögruppen Isles of Shoals. Hennes make Levi Thaxter var en Harvard-utbildad intellektuell och drömmare som köpt flera småöar och även byggt ett hotell på en av dem. Men han var en svag person som inte klarade av sina åtaganden. Makarna levde slutligen helt skilda liv. 

Jag köpte sedan  An Island Garden, som kom ut 1894,  genom The English Bookshop i Uppsala. Det är en helt underbar bok om livet, blommor och odlandets poesi med fantastiska vackra illustrationer av konstnären Childe Hassam (1859-1935)

Pablo Neruda

"För min del är jag eller tror mig vara en man med kraftig näsa, mycket små ögon, glest hår på huvudet, växande buk, långa ben, breda fotsulor, gulaktig hy, och jag är eller tror mig vara givmild i kärlek, omöjlig i räkning, oklar i orden, ömsint i händerna, långsam i gången, rostfri i hjärtat, dragen till stjärnor, tidvatten och havsbävningar, beundrare av skalbaggar, vandrare i sanden, tafatt inför institutioner, chilenare för alltid, vän till mina vänner, förstummad inför fiender, påträngande bland fåglar, illa uppfostrad i hemmet, blyg i salongerna, djärv i ensamheten, ångerfull utan anledning, urusel förvaltare, sjöfarare till munvädret, kvacksalvare i bläcket, skarpsinnig bland djuren, lycklig med molnmassor, utforskare av marknader, mörk till sinnes i biblioteken, melankolisk inför bergskedjorna, outtröttlig i skogarna, mycket långsam i svaren, slagfärdig åratal efteråt, alldaglig året runt, lysande med min anteckningsbok, väldig till aptiten, en tiger till att sova, stillsam i glädjen, begrundare av natthimlen, osynlig arbetare, slarvig, ihärdig, modig i nödfall, feg utan skamkänsla, sömnig av böjelse, älskvärd med kvinnor, verksam intill sjuklighet, diktare till fördömelse och enfaldig som en gås."


Pablo Neruda (1904-1973)
Nerudas självporträtt ur "personliga dikter" valda och tolkade av Artur Lundkvist och Maria Torres. Bonniers 1973.

Pablo Neruda, som tilldelades Nobelpriset år 1971,  är en stor favorit. Hans poesi är så personlig och starkt ställningstagande;  hans ord verkade kunna fånga allt som engagerade honom. Han var ju både poet, politiker och diplomat - samt livsälskare i ordets rätta bemärkelse.
Jag kom i kontakt med Nerudas poesi, tack vare att jag läste och lyssnade till Victor Jara i min ungdom. År 1982 upplevde jag Pablo Nerudas stora episka verk Canto General i tonsättning av den grekiske musikern Mikis Theodorakis, här i Stockholm. Det blev en omvälvande upplevelse. Ord och musik i samspel och framförd av fantastiska sångare och musiker, bland annat Maria Farandouri och Pedro Pandis.