måndag, mars 13, 2017

Sommarlängtan


Sparar dagar av tystnad
gömmer dem i uthuset
bland krattor och spadar

tankar sorteras
i fröpåsar med okända
sommarfåglar på

i sommar kommer
alla saknade ord
att växa överallt

slå ut i olika färger
i solrunda rabatter
anlagd av poesins 
trädgårdsmästare



måndag, januari 16, 2017

En favorit



När jag studerade vid Birkagårdens Folkhögskola på 1980-talet så kunde vi elever gå på teater och opera för en billig penning. Jag tror det kostade 10:- per biljett. De utnyttjade jag och min pluggkompis Marie ofta och det blev besök på Dramaten, Stadsteatern, Operan m fl ställen.

På Operan var vi alltid anvisade att sitta högst upp under taket - men efter paus hittade vi lediga platser nere i salongen. Och ingen sa något eller kom och påpekade att vi satt fel... Oj vad vi njöt. Av bland annat Carmen, en opera som inte är så tung och jobbig att sitta och lyssna på.

Och just denna sång och dans Habanera (långsam dans) blev en favorit. Ta en titt och njut av denna inspelning. Jag tycker den är helt underbar.

fredag, januari 13, 2017

Dagen idag


Ett riktigt gammalt fönster, det finns på gamla Gripsholms slott som har en lång och spännande historia. Bland annat i mitt teaterliv. Där har jag upplevt bl a Hamlet och Romeo och Julia, i en miljö som passade föreställningarna. 

Det kändes som att vara hundratals år tillbaka och få uppleva William Shakespeare som en guide både till slottet och till människors historia. Då mest överklassens - det är ju inte bondens eller underklassens barn som Shakespeare berättar om.

Men känslor, det har vi alla, så teatern förför genom genom sitt språk, sitt innehåll, sin historia. Teatern förtrollar oss att plötsligt vara i en annan tid, en gammal tid, en sagotid.

Det var Gustav Vasa som grundade Gripsholms slott år 1537, så det var hela 25 år innan Shakespeare föddes. Men jag kan i min fantasi placera gamle William i ett dylikt slott. Han skulle nog ha inspirerats av den miljön.

Jag har även besökt Gripsholms slott flera gånger som nyfiken turist. Man kan gå runt i slottet men ändå känna att man inte sett allt, alltid en ny dörr, ett nytt rum och det känns som att vandra i en gammal historiebok. Och dessa vackra gamla blyinfattade fönster känns verkligen som en möjlighet att kika in i historien genom. Innanför finns svensk historia som bland annat rör Vasa-ätten.

Men ett gammalt fönster som detta har lite dålig utsikt. Glaset är gammalt, och gammalt glas förändras. Läste någonstans att glas kan "rinna"; dvs en glasruta blir med tiden tjockare nertill än upptill. Glas lever.

Två veckor har nu gått av år 2017... tiden rinner också iväg...

Inför det nya året  passar några rader av den amerikanske filosofen och tänkaren Orison Swett Marden (1848-1924) som skrev en hel del om vikten av att vara positiv och det ligger en hel del i hans ord:

Den nuvarande stunden är det råmaterial, varav du kan göra vad du vill. Grubbla inte över det förflutna, döm inte om framtiden, utan tag fast på ögonblicket och lär av stunden.


torsdag, december 15, 2016

Ett år har lämnat sina spår...


 Bodil Malmsten 1944-2016

Kom och hälsa på mig om tusen år, så får vi se.
Säger Majakovskij, den store poeten - han var två meter lång i Ryssland för snart hundra år sedan. 
Någon säger att hans dikter var för tillfälliga och snart ska vara glömda och Majakovskij svarar:
Kom och hälsa på mig om tusen år, så får vi se.
Det säger inte jag.
De där tusen åren är inte för mig.
När jag skriver är jag nöjd om jag kan göra det nu.
När jag skriver vill jag röja väg åt det jag försöker formulera, sedan vill jag inte vara med. 
Sedan får någon annan ta över, sedan är jag redan någon annanstans.


 Lars Gustafsson 1936-2016

Käraste
sovande så långt ifrån varandra
delar vi ändå natten
Och vi drömmer varandra
Om jag vaknade nu
skulle jag inte finnas.
Jag drömmer dig
som drömmer mig.
Om jag väcker dig
kommer jag att försvinna.




Göran Palm 1931-2016 

Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren


 Leonard Cohen  1934-2016


Suzanne takes you down to her place near the river
You can hear the boats go by, you can spend the night forever
And you know that she's half-crazy but that's why you want to be there
And she feeds you tea and oranges that come all the way from China
And just when you mean to tell her that you have no love to give her
Then she gets you on her wavelength
And she lets the river answer that you've always been her lover
And you want to travel with her, and you want to travel blind
And you know that she will trust you
For you've touched her perfect body with your mind


Jacques Werup  1945-2016

Ge mig cinnober, gult och ärggrönt!
Ge mig målarens hela palett!
Ge mig hans pensel och kniv, ge mig
målarens öga, hans höga dröm
att skona det som är skönt
och inte betona vad som är fult.
Låt mig åtminstone denna enda dag
få göra ett skånemotiv på gammalt
maner, måhända mindre komplett,
men: en tavla sober i stilen


tisdag, oktober 04, 2016

Jag saknar Bodil


"Första minnet
Min mormor i Norrlands inland och fjälltrakter var ett miljömässigt ideal, hon återvann allt.
Påsar, snören, burkar, papper. Allt gjordes rent, slätades ut och togs om hand.
Potatisskal och matavfall till grisarna, askan från spisen blev gödsel åt vinbärsbuskarna.
Utslitna kläder och sänglinne lagade så länge det gick, allt vårdades så länge det höll ihop, sedan blev det mattrasor.
Snart är jag den enda i världen som kan klippa hörn på mattrasor, en konst som antingen dör ut med mig, eller blir ett naturligt återvinningsmål den dagen världen inser att vad den huvudsakligen består av, är miljö."

ur boken "Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag" (2012)

Bodil Malmsten 1944-2016

***************************

Mitt roligaste minne av personlig kontakt med Bodil Malmsten var när hon hörde av sig efter att vi båda hade artiklar med i gamla kulturtidskriften "Jul i Jämtland". Hon tyckte om det jag skrivit. Det var ett barndoms- minne jag skrivit om och tänk, min konstlärare i skolan, konstnärinnan Brita J-son Iwald hade gjort en så fin illustration till min berättelse.
I samma nummer  medverkade även min älskade lärare från Realskolan, Carl Göran Ekerwald, så det kändes lite extra speciellt för mig.

Efter några år så fick jag kontakt med Bodil igen och vi mejlade varandra under en längre tid. Intressant och stimulerande. Vi var båda "jämtstårscher" som hon sa. Hon växte upp i en grannby så "jamskan" hade vi båda som förstaspråk. Hon valde att studera i Östersund, medan jag gick i kommunens realskola innan vi gick ut i vuxenlivet. Så småningom flyttade hon ner till Frankrike och vår kontakt rann ut i sanden. Jag tror att hon hade det lite rörigt eller jobbigt rent personligt en period.


lördag, oktober 01, 2016

En vacker dikt för den 1 oktober


Romanska bågar


Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
    i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och 
    Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.


Tomas Tranströmer (1931-2015)


torsdag, september 15, 2016

Ibland kommer en överraskning

Idag får jag veta att en dikt av mig publicerats på Facebook-sidan Poesiringen. 
En diktvän från min tid på Diktkammeret, en norsk sida för poesi i olika former, hade lagt in dikten "Martavandring" på Poesiringen igår. 

Jag deltog länge på Diktkammeret, fick goda råd och uppmuntran i mitt skrivande och fick även många goda diktvänner i vårt kära naboland. Diktläraren, poeten Helge Torvund gav mig där det bästa rådet "stryk sista raden" - och det är nog ett av de bästa råd jag fått.
En dikt kan lätt bli övertydlig just pga sista raden. Poesi ska inte liksom förklaras... dikten i sig ska ge en inre upplevelse.


MARTAVANDRING


Jag fångar ljus
inne i skuggan
Bakom min rygg
seglar stora moln
ensamma skepp över himlen



Vill du dela
ditt bröd med mig
i ett tomt rum
En kort stund
innan natten kommer





torsdag, september 08, 2016

Spår i sanden


Även om man vill tassa mjukt
så lämnar man spår
Och om man vill bli sedd
så är man osynlig

Havet spelar Bach-koraler
som dämpas av mjuka stränder

En man bar sitt kors
Vem bryr sig om honom
Fråga ej barnsliga hjärta
Men bilden kan aldrig försvinna

Den heliga boken spår
den som aldrig känt åtrå
är den ömkansvärde
på vår jord

Så se dig omkring
titta noga och minns
att den som är född poet
alltid kan kyssa som en poet


lördag, augusti 27, 2016

En favorit


Visst är detta ett vackert foto över Walden Pond, den lilla skogssjön som ligger vid staden Concord, nordväst om Boston i Massachussetts, USA. En sjö som idag vårdas och skyddas och som är ett älskat utflyktsmål för Bostonborna. 

Det var här som Henry David Thoreau bodde i en liten stuga i drygt två år på 1840-talet. Och det var här som han skrev första utkastet till sin bok Walden, or Life in the Woods, (1854) - som idag tillhör klassikerna.  

Det tog sedan nästan nio år av omskrivningar och revideringar av manuskriptet innan Thoreau lämnade sitt bokmanus till förläggaren Ticknor & Fields i Boston.
Och en amerikansk klassiker såg dagens ljus.

Jag har flera upplagor av boken -den bästa och som helt följer den amerikanska upplagan är översatt av Peter Handberg, kom ut  2006. Den står på hedersplats i min bokhylla tillsammans med två stenar från sjön; som min äldste son tog som minne till mig när han bodde några år i Boston. 

tisdag, augusti 23, 2016

En del dagar...

Den blå grinden i Vinterviken
 av norske konstnären Åge Ørsland

Sommaren håller sitt grepp om Stockholm och jag bara njuter av att kunna vandra omkring och ta vara på allt det vackra som finns. Mina favoritrundor är att gå runt Södermalm eller att vandra ner till Vinterviken och njuta av allt det gröna samt alla blomsterodlingar.

Idag blev det en skön tur ner till Vinterviken och Mälaren. Jag tog en kopp kaffe på trädgårdscaféet och bara njöt av lugnet trots att där numera oftast är fullt av folk som liksom jag trivs med att strosa runt. Ett bra sätt att få lite motion.

Och idag var tydligen rätt dag- för plötsligt så stannar två personer vid mitt bord och ropar: Hej! Så kul att se dig här! Det var så länge sedan sist! 

Två vänner från min gamla teatergrupp står där och skiner som solen. Himmel så kul. Det blev några timmars prat om både livet idag och så givetvis om våra gemensamma teaterminnen. Vi saknar alla den tiden då sommaren betydde teaterjobb och härlig gemenskap ute på Marholmen, söder om Norrtälje. Åren har runnit iväg så fort, och vi alla har lämnat ungdomsåren bakom oss. Men minnena finns kvar. De kommer alltid att finnas kvar.

Teatersomrarna är nog bland de bästa åren i mitt liv- fyllda av skapande, varm gemenskap och glädje över resultatet.



fredag, augusti 19, 2016

Våga göra lite uppror


En tanke som behövs, när så många slickar överheten och vänder kappan efter vinden. När så många bara håller med i vad som sägs av någon "kändis" utan att ifrågasätta. När många är så rädda för konflikten- den som kan både såra -men, även lyfta fram sanningar.

När vi söker meningen med livet så arbetar vår kreativitet. I vårt möte med världen omkring oss uppstår behov av att skapa, ge existens till något. Det handlar om att bejaka fantasin och ur den plocka fram det som kan vara viktiga delar av personligheten.

Att älta gamla besvikelser skapar inget av värde. Det är slöseri med både tid och energi. Det är tragiskt att det finns människor som inte klarar av att leva "just nu" utan som måste dra fram gamla saker och samtidigt påpeka sin egen förträfflighet, även om de tidigare fått erkännande för den. Men de vill ha mera, vill om och om igen få bekräftelse på det de gjort för länge sedan. I stället för att se sin egen roll och sina egna tillkortakommanden i sina liv, så väljer de att utse andra till syndabockar och tar till vad som helst för att få det att låta så. Det finns utbildat folk som man kan få hjälp av- om man vill. Och vågar. Men vissa är rädda för sanningar om sig själv. Eftersom de vill framstå som perfekta. Det är tragiskt- eftersom de missar att leva fullt ut i nuet, ta vara på det goda som trots allt finns.

Att skapa sitt liv är att försöka hitta den inre sanning som finns hos var och en av oss. Hur mycket får det kosta? Kanhända är det bara så att ens liv måste förändras så att en del människor försvinner och man möter nya. Det handlar om att inte vara rädd. Det handlar om att våga. 

Den alienation en del känner av och som lägger sig över för själen som ett tungt täcke, den förtvivlan vi kan känna, som hotar att sätta krokben  för oss -borde vi se som ett tecken på liv. Allt är en uppmaning till oss att ta ett stadigt tag om den förmåga vi har att gå vidare - trots kaos.

torsdag, augusti 11, 2016

Midsommarkransen, en ljuvlig oas i Stockholm




Sommartid är min gård ett ljuvligt ställe- med sköna sittplatser och härliga lekplatser för barnen. 
Idag är även våra kvarter ett mycket eftersökt bostadsområde och vi som bott här länge, som jag, kan känna oss som miljonärer. Låga hyror, stabil förening med god ekonomi och högt värde på bostadsrätterna. 
Min förening, Tellusborg, består av tre kvarter i vackra Midsommarkransen.

Men många av de som skaffade lägenhet samtidigt som jag har under de senaste åren sålt och flyttad, tyvärr; Men jag kan förstå att många vill satsa på eget hus någonstans runt Stockholm. Och genom att sälja så får de möjlighet.

fredag, juli 29, 2016

Dagen idag



Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer


Alf Henriksson

Den halvfärdiga himlen


Modlösheten avbryter sitt lopp.
Ångesten avbryter sitt lopp.
Gamen avbryter sin flykt.

Det ivriga ljuset rinner fram,
även spökena tar sig en klunk.

Och våra målningar kommer i dagen,
våra istidsateljéers röda djur.

Allting börjar se sin omkring.
Vi går i solen hundratals.

Var människa en halvöppen dörr
som leder till ett rum för alla.

Den oändliga marken under oss.

Vattnet lyser mellan träden.

Insjön är ett fönster mot jorden.


Tomas Tranströmer
ur Den halvfärdiga himlen (1962)

torsdag, juli 28, 2016

Sommar-sommar-sommar

Vilken underbar sommar - även om jag längtar efter lite regn en del dagar. Naturen  törstar. Men nypon-rosorna blommar frodigt sedan början av juni och jag har njutit en tid uppe i min barndomsby i Jämtland och umgåtts med gamla skolkamrater, smakat på nyplockade hjortron och lyssnat på tystnaden när solen sakta gått ner vid horisonten. Kan man önska mera?


fredag, juni 24, 2016

Midsommar igen


Tiden verkar numera gå fortare och fortare. Nyss var det jul- och vips så är det Johannes-afton - den riktiga midsommaraftonen. Så vad passar bättre är en fin blomsterkrans av ängsblommor på min blogg, som jag missköter. Tyvärr.


Glad Midsommar!




Nu tar jag nog sommarlov...
även från min jamska blogg: http://jamtstorscha.blogspot.se/

torsdag, maj 12, 2016

Längtans bär


Det är mycket vi människor vill göra. Utvecklas inom våra jobb, kanske ha familj, eller leva gott som ensamstående. Vi vill gärna visa att vi kan något och samtidigt vara en bland alla andra människor.
Man kanske kan sammanfatta det till att vi vill ha största möjliga personliga frihet, samtidigt som vi är rädda för att tvingas stå utanför, eller känna oss utanför.

En människa har nog lika stort behov av att höra till som att vara fri. Och de motsatserna tror jag hänger ihop. Det ena stärker det andra. Sedan kan den enskilde ha olika stora behov och under olika perioder av sitt liv.

Detta är något som både filosofer och psykologer har tänkt stora tankar kring, analyserat och skrivit om. Den danske filosofen Søren Kierkegaard ansåg att människan kan känna ångest för det ansvar som alltid följer med verklig frihet.

Den åsikten kan nog ifrågasättas ibland- för hur vet man vad allt bottnar i? Så mycket är antaganden och framförs som sanningar.



Men detta att höra till, vara en del av gemenskapen med andra människor -även om det betyder att vi kanske förlorar en bit frihet, är nog ett basbehov för att vi ska fungera som människor i våra samhällen. 

Just nu längtar jag efter att plocka solmogna smultron.





onsdag, maj 11, 2016

En dikt av min norske favorit


Oppnå

Ein dag gjekk gjennom meg.
Både den og eg var gjennomsiktige.

Stranda eg såg frå vindauget ved baren
og isen i glaset som klinka blankt.

Eg lærer av smil og lått.
Eg lærer av mine hender som er så usikre.

Idag er dagen meg og eg er
eit glimt av lys der ute over måkene.

Nå eg ikkje bryr meg om å oppnå noko
forstår eg alle tings verdi.


Helge Torvund
ur diktboken Alt brenner (2016)




måndag, april 04, 2016

Lars Gustafsson


Ännu en stor författare och poet har lämnat scenen. Lars Gustafsson (1936-2016).

Jag minns ännu första boken jag läste som han skrivit: 
"En biodlares död".
Den kom ut 1996 och det var bibliotekarien vid Biblioteket Telefonplan som rekommenderade boken. Jag lånade, läste och blev förtjust. 

Lars Gustafsson hade en så personlig röst och hans språk kändes både enkelt och klart. Hans ord var vardagsord, men ibland även högtidliga och nästan akademiska. Han var både författare, poet, filosof, vetenskapsman och nyfiken på livet i alla dess former. 

Sedan började jag läsa Lars Gustafssons poesi. Och jag köpte hans "Fåglarna" (utkom 1984) - och den blev en favorit. Och jag har lyssnat på honom när han varit med på radio - vem minns inte hans "vinter"  från 2010 på Sveriges Radio.

För drygt ett år sedan lämnade hans vän och kollega Tomas Tranströmer jordelivet - nu får han sällskap av Lars Gustafsson i sin himmel, -och tänk, jag tror att de två kommer att trivas ihop. 

Virveln snabbare än fågeln.
Fågeln snabbare än virveln.
Och denna högtidliga dans
som har pågått länge
innan jag föddes,
och skall fortsätta efter min död,
var på något sätt förknippat
med det faktum att jag
fanns i världen.

Lars Gustafsson
ur dikten "Virvlarna"


lördag, mars 26, 2016

Vårtecken


Den allra första lilla blåsippan kikar tveksamt upp ur jorden hos min själssyster vid västerhavet, e-noor, och landade hos mig idag. 
Det var en trevligt påskhälsning. Tack!!


Ingenting av det vi ser
tillhör oss
ändå väntar vi
tålmodigt
på den där särskilda stunden...


ur en dikt av Kaj Svensson


tisdag, februari 16, 2016

Nostalgi


Boken Anne på Grönkulla var min favoritbok när jag gick i skolan. 


Den föräldralösa flickan Anne som kom till syskonparet  Matthew och Marilla av misstag. De hade önskat sig en pojke som skulle vara till hjälp på gården eftersom Matthew började känna sig lite skruttig. Men Anne, med fräknar och rött hår, fick stanna och hon kom att bli älskad av sina fosterföräldrar, även om hon som barn alltid lyckades ställa till oreda omkring sig. 
Hon hade stor fantasi och livet blev både drama, komedi och poesi. Hon har sina favoritställen ute i naturen som hon ger namn och hon tröttnar aldrig på att känna stark glädje över att hon hade hade fått Matthew och Marilla som fosterföräldrar trots att hon var rödhårig.

Anne var elva år när hon fick sitt hem på Grönkulla i byn Avonlea som ligger på ön Prince Edward Island i Canada.

Hennes bästa vän blir Diana i granngården och i skolan fick hon även en retsam vän i Gilbert som älskade att dra i hennes röda hår och ropa "det brinner". Och det är äventyr på äventyr under hela uppväxten. 

Anne bestämmer sig för att bli lärarinna och Gilbert väljer att bli präst - Och de två kan inte låta bli varandra  och inser så småningom att det  finns starka kärleksfulla band mellan dem. Och de kommer att bilda familj. 

Första boken kom ut redan 1908 och följdes sedan av sju till.

Än idag kan jag plocka fram en Anne-bok och läsa med stort nöje. Känner fortfarande av den där glädjen över att få ta del av Annes fantasi och hennes drömmar. 


lördag, februari 06, 2016

Ett glas rött för Bodil


Vi som lever är bara döda på semester
nån sorts sommargäster.
Så ta ett bloss för moster Lillie
ett halsbloss och ett glas rött
ta ett bloss för moster Lillie 

för moster Lillie har dött.
Sätt dig på hennes gravsten
och dingla med dina smalben.
Minns skymten av hennes lår
när du var tretton år.
Hon gick bort i strumpor med sömmar
och eviga rock n’ rolldrömmar.
Hon hatade regler och tjat
och ord som hata och hat.
Hon gick bort till någonstans,
somewhere för att det fanns.
En korsning med inbromsningsspår
från West Side Story.
Så ta ett bloss för moster Lillie
Lucky Strike och ett stort glas rött
ett halsbloss för moster Lillie har dött.
Hon gick bort i vingliga klackar
i slippriga uppförbackar.

Hon sa att hon var fyrtitvå
sån’t ändrar man inte på.
Så fimpa på hennes årtal
låt Waits hålla hennes bårtal
och låt henne gå när hon går
till Singapore.


Och minns alla bloss hon gav
och aska på hennes grav
på Alla helgons dag.
Så ta ett bloss för moster Lillie
ett djupt bloss – ett fullt glas rött.

Och skåla för Lucky Lillie
som gått nånstans och dött.
Och minns hennes slitsade kjol
parfymerna mysk kaprifol
och ringen från Samarkand
och svarta behåband.
Minns bourbon och billigt vin
minns doften av bränd bensin
och minns alla bloss hon gav
och dansa på hennes grav
på Alla hjärtans dag.
Så ta ett bloss för moster Lillie
låt glöden inte dö
ett svidande halsbloss Lucky Strike.
För att hon måste dö
hon gick bort med sin walkman på
dit icke hon går att nå.

Hon tog sitt Downtown Train 
Till Prince i Purple Rain.

Bodil Malmsten 
1944-2016  

Min älskade gamla lärare från realskolan C-G Ekerwald minns Bodil med värme: 
Länk från Östersundsposten.


torsdag, februari 04, 2016

Ordbilder



En bild berättar en upplevelse
en känsla som finns inom mig
en dikt som låter mig se
vad den vet om mig

rad för rad vandrar mitt jag
genom bild efter bild
kartlägger känslor

läser ett stilleben av ord
som skildrar resan
i en värld
dold inombords



måndag, januari 25, 2016

Längtan


Jag längtar efter fågelstrecken som talar om att ljustiden kommer, att våren banar väg för sommaren. 


tisdag, januari 12, 2016

Vår mittpunkt



Alla betraktar vi världen med unik blick. Det kanske inte finns ett objektivt sätt att se på världen - om man inte är vetenskapsman.
Ta till exempel en solnedgång, den kan ses genom en spetsgardin och spetsmönstret ger en extra dimension till upplevelsen. Man ser genom ett filter och plötsligt framträder det vackra mönstret som man knappt ser annars och solen ger sin speciella färg till den skymning som kommer. Horisonten känns nära, trots att avståndet är oändligt.  
Det är i betraktarens ögon som skönheten och upplevelsen finns. Det kan kännas som om något heligt som knackar på, vi lyssnar på det tysta språket och upplever en inre glädje.
En solnedgång vid havet är något alldeles extra - vattnet spelar med i en tyst konsert, som en hyllning till livet.

söndag, januari 03, 2016

Ett nytt år igen...

          I fantasins värld -  Isaac Grünewald



Skuggor av liv fladdrar förbi
Ord och idéer att fånga
Ett nytt år
Nya möjligheter

Skrivbordet täckas av lösa ark
Glada bokstäver
Jag försöker fånga poesin


Gott Nytt År!




måndag, december 28, 2015

Kulturen behövs!


För att
överleva
måste du äta,
sova
och arbeta.
För att leva
måste du tänka, känna
och uppleva.


tisdag, december 22, 2015

Äntligen

foto: Robert S


Nu vänder solen sitt ljus mot oss och skapar längre dagar. I morse började allt kl 05.48 och för var dag så blir nu dagarna lite längre. 
Gissa om jag längtar efter ljusa dagar, långa dagar och värme...


söndag, december 20, 2015

Martavandring




Jag fångar ljus
inne i skuggan
Bakom min rygg
seglar stora moln
ensamma skepp över himlen


Vill du dela
ditt bröd med mig
i ett tomt rum
En kort stund
innan natten kommer





tisdag, december 15, 2015

Det finns skönhet överallt



foto: Robert S



Vissa fotspår blir osynliga
havet ger och tar
Nära horisonten
finns vila

Grannens katt sitter på trappan
ser ut i regnet och vill ingenting

Jag plockar fram en burk sommar ur frysen
- jordgubbar

Det finns inget avstånd, där det finns beröring


Inkan©