lördag, augusti 27, 2016

En favorit


Visst är detta ett vackert foto över Walden Pond, den lilla skogssjön som ligger vid staden Concord, nordväst om Boston i Massachussetts, USA. En sjö som idag vårdas och skyddas och som är ett älskat utflyktsmål för Bostonborna. 

Det var här som Henry David Thoreau bodde i en liten stuga i drygt två år på 1840-talet. Och det var här som han skrev första utkastet till sin bok Walden, or Life in the Woods, (1854) - som idag tillhör klassikerna.  

Det tog sedan nästan nio år av omskrivningar och revideringar av manuskriptet innan Thoreau lämnade sitt bokmanus till förläggaren Ticknor & Fields i Boston.
Och en amerikansk klassiker såg dagens ljus.

Jag har flera upplagor av boken -den bästa och som helt följer den amerikanska upplagan är översatt av Peter Handberg, kom ut  2006. Den står på hedersplats i min bokhylla tillsammans med två stenar från sjön; en som min äldste son tog som minne till mig när han bodde några år i Boston -och en sten som jag fått av en god vän som tillhör Thoreau-forskarna och som idag bor vid en annan liten skogssjö i staten New Hampshire, efter många år som forskare vid Harvard Universitet i Boston.


tisdag, augusti 23, 2016

En del dagar...

Den blå grinden i Vinterviken

Sommaren håller sitt grepp om Stockholm och jag bara njuter av att kunna vandra omkring och ta vara på allt det vackra som finns. Mina favoritrundor är att gå runt Södermalm eller att vandra ner till Vinterviken och njuta av allt det gröna samt alla blomsterodlingar.

Idag blev det en skön tur ner till Vinterviken och Mälaren. Jag tog en kopp kaffe på trädgårdscaféet och bara njöt av lugnet trots att där numera oftast är fullt av folk som liksom jag trivs med att strosa runt. Ett bra sätt att få lite motion.

Och idag var tydligen rätt dag- för plötsligt så stannar två personer vid mitt bord och ropar: Hej! Så kul att se dig här! Det var så länge sedan sist! 

Två vänner från min gamla teatergrupp står där och skiner som solen. Himmel så kul. Det blev några timmars prat om både livet idag och så givetvis om våra gemensamma teaterminnen. Vi saknar alla den tiden då sommaren betydde teaterjobb och härlig gemenskap ute på Marholmen, söder om Norrtälje. Åren har runnit iväg så fort, och vi alla har lämnat ungdomsåren bakom oss. Men minnena finns kvar. De kommer alltid att finnas kvar.

Teatersomrarna är nog bland de bästa åren i mitt liv- fyllda av skapande, varm gemenskap och glädje över resultatet.



fredag, augusti 19, 2016

Våga göra lite uppror


En tanke som behövs, när så många slickar överheten och vänder kappan efter vinden. När så många bara håller med i vad som sägs av någon "kändis" utan att ifrågasätta. När många är så rädda för konflikten- den som kan både såra -men, även lyfta fram sanningar.

När vi söker meningen med livet så arbetar vår kreativitet. I vårt möte med världen omkring oss uppstår behov av att skapa, ge existens till något. Det handlar om att bejaka fantasin och ur den plocka fram det som kan vara viktiga delar av personligheten.

Att älta gamla besvikelser skapar inget av värde. Det är slöseri med både tid och energi. Det är tragiskt att det finns människor som inte klarar av att leva "just nu" utan som måste dra fram gamla saker och samtidigt påpeka sin egen förträfflighet, även om de tidigare fått erkännande för den. Men de vill ha mera, vill om och om igen få bekräftelse på det de gjort för länge sedan. I stället för att se sin egen roll och sina egna tillkortakommanden i sina liv, så väljer de att utse andra till syndabockar och tar till vad som helst för att få det att låta så. Det finns utbildat folk som man kan få hjälp av- om man vill. Och vågar. Men vissa är rädda för sanningar om sig själv. Eftersom de vill framstå som perfekta. Det är tragiskt- eftersom de missar att leva fullt ut i nuet, ta vara på det goda som trots allt finns.

Att skapa sitt liv är att försöka hitta den inre sanning som finns hos var och en av oss. Hur mycket får det kosta? Kanhända är det bara så att ens liv måste förändras så att en del människor försvinner och man möter nya. Det handlar om att inte vara rädd. Det handlar om att våga. 

Den alienation en del känner av och som lägger sig över för själen som ett tungt täcke, den förtvivlan vi kan känna, som hotar att sätta krokben  för oss -borde vi se som ett tecken på liv. Allt är en uppmaning till oss att ta ett stadigt tag om den förmåga vi har att gå vidare - trots kaos.

torsdag, augusti 11, 2016

Midsommarkransen, en ljuvlig oas i Stockholm




Sommartid är min gård ett ljuvligt ställe- med sköna sittplatser och härliga lekplatser för barnen. 
Idag är även våra kvarter ett mycket eftersökt bostadsområde och vi som bott här länge, som jag, kan känna oss som miljonärer. Låga hyror, stabil förening med god ekonomi och högt värde på bostadsrätterna. 
Min förening, Tellusborg, består av tre kvarter i vackra Midsommarkransen.

Men många av de som skaffade lägenhet samtidigt som jag har under de senaste åren sålt och flyttad, tyvärr; Men jag kan förstå att många vill satsa på eget hus någonstans runt Stockholm. Och genom att sälja så får de möjlighet.

fredag, juli 29, 2016

Dagen idag



Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer


Alf Henriksson

Den halvfärdiga himlen


Modlösheten avbryter sitt lopp.
Ångesten avbryter sitt lopp.
Gamen avbryter sin flykt.

Det ivriga ljuset rinner fram,
även spökena tar sig en klunk.

Och våra målningar kommer i dagen,
våra istidsateljéers röda djur.

Allting börjar se sin omkring.
Vi går i solen hundratals.

Var människa en halvöppen dörr
som leder till ett rum för alla.

Den oändliga marken under oss.

Vattnet lyser mellan träden.

Insjön är ett fönster mot jorden.


Tomas Tranströmer
ur Den halvfärdiga himlen (1962)

torsdag, juli 28, 2016

Sommar-sommar-sommar

Vilken underbar sommar - även om jag längtar efter lite regn en del dagar. Naturen  törstar. Men nypon-rosorna blommar frodigt sedan början av juni och jag har njutit en tid uppe i min barndomsby i Jämtland och umgåtts med gamla skolkamrater, smakat på nyplockade hjortron och lyssnat på tystnaden när solen sakta gått ner vid horisonten. Kan man önska mera?


fredag, juni 24, 2016

Midsommar igen


Tiden verkar numera gå fortare och fortare. Nyss var det jul- och vips så är det Johannes-afton - den riktiga midsommaraftonen. Så vad passar bättre är en fin blomsterkrans av ängsblommor på min blogg, som jag missköter. Tyvärr.


Glad Midsommar!




Nu tar jag nog sommarlov...
även från min jamska blogg: http://jamtstorscha.blogspot.se/

torsdag, maj 12, 2016

Längtans bär


Det är mycket vi människor vill göra. Utvecklas inom våra jobb, kanske ha familj, eller leva gott som ensamstående. Vi vill gärna visa att vi kan något och samtidigt vara en bland alla andra människor.
Man kanske kan sammanfatta det till att vi vill ha största möjliga personliga frihet, samtidigt som vi är rädda för att tvingas stå utanför, eller känna oss utanför.

En människa har nog lika stort behov av att höra till som att vara fri. Och de motsatserna tror jag hänger ihop. Det ena stärker det andra. Sedan kan den enskilde ha olika stora behov och under olika perioder av sitt liv.

Detta är något som både filosofer och psykologer har tänkt stora tankar kring, analyserat och skrivit om. Den danske filosofen Søren Kierkegaard ansåg att människan kan känna ångest för det ansvar som alltid följer med verklig frihet.

Den åsikten kan nog ifrågasättas ibland- för hur vet man vad allt bottnar i? Så mycket är antaganden och framförs som sanningar.



Men detta att höra till, vara en del av gemenskapen med andra människor -även om det betyder att vi kanske förlorar en bit frihet, är nog ett basbehov för att vi ska fungera som människor i våra samhällen. 

Just nu längtar jag efter att plocka solmogna smultron.





Det kom en inbjudan...


Välkomna till boksläppet!
 Skogshuggarna i Fjärran västerns skogar:
En unik svensk utvandringshistoria 
Lars Nordström / Votum förlag / Svenska Migrationscentret
Var: Residenset i Karlstad.
 Adressen är Residenstorget 1
När: Fredagen 3 juni kl 19.00

Hjärtligt välkomna!
                           En ny bok på väg om en bit historia, svenska skogshuggare i Amerika.

Önskar att jag kunnat vara i Karlstad den 3 juni- men tyvärr, jag håller på att planera sommaren och Karlstad ryms inte i min almanacka. Men boken låter intressant och jag kan tänka mig att Lars, som vanligt bjuder på livsöden som är som romaner. 

Jag har släkt som tog båten över Atlanten för att skaffa sig ett bättre liv. Via båt och sedan tåg genom Canada till British Columbia och sedan till USA och staten Washington. Några arbetade just som timmerhuggare; svenskar var eftersökta som arbetare inom skogsindustrin.

onsdag, maj 11, 2016

En dikt av min norske favorit


Oppnå

Ein dag gjekk gjennom meg.
Både den og eg var gjennomsiktige.

Stranda eg såg frå vindauget ved baren
og isen i glaset som klinka blankt.

Eg lærer av smil og lått.
Eg lærer av mine hender som er så usikre.

Idag er dagen meg og eg er
eit glimt av lys der ute over måkene.

Nå eg ikkje bryr meg om å oppnå noko
forstår eg alle tings verdi.


Helge Torvund
ur diktboken Alt brenner (2016)




måndag, april 04, 2016

Lars Gustafsson


Ännu en stor författare och poet har lämnat scenen. Lars Gustafsson (1936-2016).

Jag minns ännu första boken jag läste som han skrivit: 
"En biodlares död".
Den kom ut 1996 och det var bibliotekarien vid Biblioteket Telefonplan som rekommenderade boken. Jag lånade, läste och blev förtjust. 

Lars Gustafsson hade en så personlig röst och hans språk kändes både enkelt och klart. Hans ord var vardagsord, men ibland även högtidliga och nästan akademiska. Han var både författare, poet, filosof, vetenskapsman och nyfiken på livet i alla dess former. 

Sedan började jag läsa Lars Gustafssons poesi. Och jag köpte hans "Fåglarna" (utkom 1984) - och den blev en favorit. Och jag har lyssnat på honom när han varit med på radio - vem minns inte hans "vinter"  från 2010 på Sveriges Radio.

För drygt ett år sedan lämnade hans vän och kollega Tomas Tranströmer jordelivet - nu får han sällskap av Lars Gustafsson i sin himmel, -och tänk, jag tror att de två kommer att trivas ihop. 

Virveln snabbare än fågeln.
Fågeln snabbare än virveln.
Och denna högtidliga dans
som har pågått länge
innan jag föddes,
och skall fortsätta efter min död,
var på något sätt förknippat
med det faktum att jag
fanns i världen.

Lars Gustafsson
ur dikten "Virvlarna"


lördag, mars 26, 2016

Vårtecken


Den allra första lilla blåsippan kikar tveksamt upp ur jorden hos min själssyster vid västerhavet, e-noor, och landade hos mig idag. 
Det var en trevligt påskhälsning. Tack!!


Ingenting av det vi ser
tillhör oss
ändå väntar vi
tålmodigt
på den där särskilda stunden...


ur en dikt av Kaj Svensson


tisdag, februari 16, 2016

Nostalgi


Boken Anne på Grönkulla var min favoritbok när jag gick i skolan. 


Den föräldralösa flickan Anne som kom till syskonparet  Matthew och Marilla av misstag. De hade önskat sig en pojke som skulle vara till hjälp på gården eftersom Matthew började känna sig lite skruttig. Men Anne, med fräknar och rött hår, fick stanna och hon kom att bli älskad av sina fosterföräldrar, även om hon som barn alltid lyckades ställa till oreda omkring sig. 
Hon hade stor fantasi och livet blev både drama, komedi och poesi. Hon har sina favoritställen ute i naturen som hon ger namn och hon tröttnar aldrig på att känna stark glädje över att hon hade hade fått Matthew och Marilla som fosterföräldrar trots att hon var rödhårig.

Anne var elva år när hon fick sitt hem på Grönkulla i byn Avonlea som ligger på ön Prince Edward Island i Canada.

Hennes bästa vän blir Diana i granngården och i skolan fick hon även en retsam vän i Gilbert som älskade att dra i hennes röda hår och ropa "det brinner". Och det är äventyr på äventyr under hela uppväxten. 

Anne bestämmer sig för att bli lärarinna och Gilbert väljer att bli präst - Och de två kan inte låta bli varandra  och inser så småningom att det  finns starka kärleksfulla band mellan dem. Och de kommer att bilda familj. 

Första boken kom ut redan 1908 och följdes sedan av sju till.

Än idag kan jag plocka fram en Anne-bok och läsa med stort nöje. Känner fortfarande av den där glädjen över att få ta del av Annes fantasi och hennes drömmar. 


lördag, februari 06, 2016

Ett glas rött för Bodil


Vi som lever är bara döda på semester
nån sorts sommargäster.
Så ta ett bloss för moster Lillie
ett halsbloss och ett glas rött
ta ett bloss för moster Lillie 

för moster Lillie har dött.
Sätt dig på hennes gravsten
och dingla med dina smalben.
Minns skymten av hennes lår
när du var tretton år.
Hon gick bort i strumpor med sömmar
och eviga rock n’ rolldrömmar.
Hon hatade regler och tjat
och ord som hata och hat.
Hon gick bort till någonstans,
somewhere för att det fanns.
En korsning med inbromsningsspår
från West Side Story.
Så ta ett bloss för moster Lillie
Lucky Strike och ett stort glas rött
ett halsbloss för moster Lillie har dött.
Hon gick bort i vingliga klackar
i slippriga uppförbackar.

Hon sa att hon var fyrtitvå
sån’t ändrar man inte på.
Så fimpa på hennes årtal
låt Waits hålla hennes bårtal
och låt henne gå när hon går
till Singapore.


Och minns alla bloss hon gav
och aska på hennes grav
på Alla helgons dag.
Så ta ett bloss för moster Lillie
ett djupt bloss – ett fullt glas rött.

Och skåla för Lucky Lillie
som gått nånstans och dött.
Och minns hennes slitsade kjol
parfymerna mysk kaprifol
och ringen från Samarkand
och svarta behåband.
Minns bourbon och billigt vin
minns doften av bränd bensin
och minns alla bloss hon gav
och dansa på hennes grav
på Alla hjärtans dag.
Så ta ett bloss för moster Lillie
låt glöden inte dö
ett svidande halsbloss Lucky Strike.
För att hon måste dö
hon gick bort med sin walkman på
dit icke hon går att nå.

Hon tog sitt Downtown Train 
Till Prince i Purple Rain.

Bodil Malmsten 
1944-2016  

Min älskade gamla lärare från realskolan C-G Ekerwald minns Bodil med värme: 
Länk från Östersundsposten.


torsdag, februari 04, 2016

Ordbilder



En bild berättar en upplevelse
en känsla som finns inom mig
en dikt som låter mig se
vad den vet om mig

rad för rad vandrar mitt jag
genom bild efter bild
kartlägger känslor

läser ett stilleben av ord
som skildrar resan
i en värld
dold inombords



måndag, januari 25, 2016

Längtan


Jag längtar efter fågelstrecken som talar om att ljustiden kommer, att våren banar väg för sommaren. 


tisdag, januari 12, 2016

Vår mittpunkt



Alla betraktar vi världen med unik blick. Det kanske inte finns ett objektivt sätt att se på världen - om man inte är vetenskapsman.
Ta till exempel en solnedgång, den kan ses genom en spetsgardin och spetsmönstret ger en extra dimension till upplevelsen. Man ser genom ett filter och plötsligt framträder det vackra mönstret som man knappt ser annars och solen ger sin speciella färg till den skymning som kommer. Horisonten känns nära, trots att avståndet är oändligt.  
Det är i betraktarens ögon som skönheten och upplevelsen finns. Det kan kännas som om något heligt som knackar på, vi lyssnar på det tysta språket och upplever en inre glädje.
En solnedgång vid havet är något alldeles extra - vattnet spelar med i en tyst konsert, som en hyllning till livet.

söndag, januari 03, 2016

Ett nytt år igen...

          I fantasins värld -  Isaac Grünewald



Skuggor av liv fladdrar förbi
Ord och idéer att fånga
Ett nytt år
Nya möjligheter

Skrivbordet täckas av lösa ark
Glada bokstäver
Jag försöker fånga poesin


Gott Nytt År!




måndag, december 28, 2015

Kulturen behövs!


För att
överleva
måste du äta,
sova
och arbeta.
För att leva
måste du tänka, känna
och uppleva.


lördag, december 26, 2015

På väg mot 2016


Eftersom min dator är lite lynnig just nu och jag väntar på en ny, så passar jag på när allt verkar fungera att önska alla Ett Gott Nytt År! Med en av mina favoriter Björn Afzelius (1947-1999). 
Tänk att det snart är 17 år sedan han lämnade scenen...


tisdag, december 22, 2015

Äntligen

foto: Robert S


Nu vänder solen sitt ljus mot oss och skapar längre dagar. I morse började allt kl 05.48 och för var dag så blir nu dagarna lite längre. 
Gissa om jag längtar efter ljusa dagar, långa dagar och värme...


söndag, december 20, 2015

Martavandring




Jag fångar ljus
inne i skuggan
Bakom min rygg
seglar stora moln
ensamma skepp över himlen


Vill du dela
ditt bröd med mig
i ett tomt rum
En kort stund
innan natten kommer





tisdag, december 15, 2015

Det finns skönhet överallt



foto: Robert S



Vissa fotspår blir osynliga
havet ger och tar
Nära horisonten
finns vila

Grannens katt sitter på trappan
ser ut i regnet och vill ingenting

Jag plockar fram en burk sommar ur frysen
- jordgubbar

Det finns inget avstånd, där det finns beröring


Inkan©




I väntan på Kung Bore



foto: Robert S

I väntan på snön- om den nu kommer, så kan man njuta av det frostigt vackra i naturen. Som nere i Skåne just nu. 
Frostnypna blommor och frusna handskar hamnade nyss i min mailbox och som vanligt ser sonen det där speciella. Det finns något poetiskt i bilderna.


lördag, december 05, 2015

Før snøklokkene


Ein morgon før
snøklokkene har vakna
står eg naken
inne i huset
inne i kleda
og ser lyset lista seg
fram over markene
Mozartsvingar over snø
og rosemåla jordflekkar
Eg lyftar handa
rettar armen ut
og lèt fingeren føra
lyset in


Helge Torvund   

 
                                                                                                         - en norsk favorit


fredag, december 04, 2015

Vinterregn....

Regn i stället för snö. Så trist det känns. 
Det verkar som att våra snörika vintrar snart är ett minne blott. Människan sätter sina spår och fortsätter att göra så -trots miljöförhandlingar länder emellan. Biltrafiken ökar, flygtrafiken ökar -och industrierna spyr ut skit i vår luft. Detta kallas utveckling... Det är något galet med allt som tillverkas, säljs och som samtidigt förstör så mycket. 




foto: Robert S

Även träden börjar protestera... 

måndag, november 16, 2015

The Road Not Taken


foto: Robert S


Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth; 

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim
Because it was grassy and wanted wear,
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day! 
Yet knowing how way leads on to way
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I,
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference


Robert Frost (1874-1963)


tisdag, november 10, 2015

En trana lyfte


Leta där du är
sa han utmanande

jag letade länge
och hittade dikter

de väntade som
daggdroppar i gräset

hängde över trädgrenar
som färgglada band

följde med fågelstrecken
över den blå himlen

dalade som fallskärmar
över hav och strand

föll ned i min kanot
och spred poesi över vattenytan

då plötsligt en trana lyfte
med svepande vingar

sorgset insåg jag
det omöjliga


Inkan©


söndag, november 08, 2015

För snart ett år sedan...


Yngste sonen kom upp från Skåne för att fira jul hos mig. Då passade han på att gå en runda i  vår vackra huvudstad. Och som vanlig hade han kameran med sig ...


 Första kortet är en titt in på min gård från en av portalerna 

 Och sedan blev det en vandring på Söders höjder 



 Det finns spännande motiv att se med ett kameraöga

foto: Robert S

söndag, november 01, 2015

Alla dessa helgon


Alla helgons dagFestum omnium sanctorum eller Dominica in natali sanctorum, är en kristen högtid som firas till martyrers och helgons ära. Åtminstone var det så kyrkan hade tänkt. Något har hänt. För idag så är det döda anhöriga och kära som hyllas med ljus.
Men en ljusets högtid finns nog i de flesta religioner.



Jag tänder ljus ändå. Det känns fint och högtidligt. Även om jag inte är medlem i den lutheranska kyrkan. Mörkret behöver ljus så att vi står ut. Likasom själen behöver vatten för att inte torka ihop. Allt livs början i en vattendroppe.



Det finns så mycket märkligt som händer och har hänt -utan att det behöver förklaras med någon form av helighet. Vem har t ex hängt upp sin cykel i ett träd? Varför hänger den där? Vad var avsikten? Att skrämmas, eller hota eller är det ett busstreck som blev lite mer än ett pyspunka på ett däck? Snart har detta träd tagit till sig cykeln och håller den hårt i sina armar, högre och högre upp i luften. Hur ska man då göra för att få ned cykeln. Kapa grenar, såga ned ett vackert träd?
Frågorna samlas - men inget svar.


Det är min son Robert S. som tagit bilderna nere i det märkliga Skåne.

torsdag, oktober 29, 2015

Skön bildkonst





foto: Robert S

Vackra bilder från Skåne tagna i september månad. Det är min yngste son som alltid ser det där extra genom kameralinsen. Han är då en riktigt konstnär.



torsdag, september 03, 2015

Det egna rummet

Virginia Woolf skrev "Ett eget rum", en essä som kom att både påverka och förändra synen på kvinnor som skriver. Att läsa den är att få insikt och förstå hur viktigt skrivandet var för henne; Att bli tagen på allvar och slippa bli jämförd med manliga författare.


Alla kan skriva. Mer eller mindre bra. Skrivandet fyller alltid en funktion. 
Det frigör känslor, släpper fram tankar och ger stimuli. Det kan handla om att att skriva sig fri och få känna sig bli helad och bekräftad.

För mig har skrivandet alltid varit en sorts säkerhetsdörr - ett sätt att återfå balans och bli av med det som kan kännas efterhängset och tungt. Samtidigt är det ett underbart sätt att få utlopp för fantasin, för lusten att skapa och glädjen att se hur känslor, tankar, idéer kan visualiseras.

Papper och en penna är allt som behövs.


Jag började skriva redan som barn. Då blev det sagor och äventyrsberättelser. Jag kan än idag minnas känslan som fyllde min kropp när jag var klar med något. Mödosamt skapade jag små "böcker" av det jag skrivit. Sydde ihop sidorna och gjorde omslag - det skulle ju se ut som en riktig bok. Jag gav några till min älskade farmor, som leende klappade mig på kinderna och sa att hon skulle läsa och spara. 

Och tänk det gjorde hon. Som vuxen fick jag tillbaka några av mina alster vid ett sommarbesök hos henne. Å så roligt och även rörande det var att återse mina första staplande steg på att skriva.